Män i ledande positioner blir sällan ifrågasatta för sina beteenden. I alla fall sällan under deras aktiva tid. Visst fanns det de som ifrågasatte Göran Persson under hans tid som Socialdemokraternas ordförande, men det var först när hans politiska stjärna började dala som kritiken blev tung och allmänt känd.
När det gäller kvinnor är det däremot mer vanligt att de kritiseras för sina beteenden. Ofta från de som inte gillar kvinnor i ledande positioner eller från de som är mer öppna motståndare till den specifika kvinnan eller det hon står för.
Kvinnliga chefer får stå ut med betydligt mer kritik för sitt ledarskap än deras manliga kollegor då just chefer ska ha manliga attribut, utifrån de normer som råder i samhället.
Män har pondus när de pekar med hela handen medan kvinnor som gör detsamma bara tar sig ton.
Utifrån det här blir det svårt att veta vad som är problemet när kvinnliga chefer får kritik för sitt beteende. Är det en chefsperson som bryter mot normer eller invanda mönster på ett sätt som provocerar, eller ett dåligt ledarskap?
När det gäller män är det betydligt lättare då de sällan behöver bryta normer och män som tar tag i invanda mönster gör det ofta med ett bra stöd från sina chefer och kollegor.
Men oavsett kön på den som ska rekryteras till ledande poster bör man göra ordentliga undersökningar för att ta reda på hur personen fungerat på tidigare arbetsplatser. Något som jag uppfattar är en rätt vanlig brist när högre chefer rekryteras.
Jag uppfattar att det dessutom är svårt att få reda på de problem som funnits på tidigare arbetsplatser, då det ofta döljs.
Arbetsgivare gör här sig själva en björntjänst då alla förr eller senare råkar ut för en dålig rekrytering som hade kunnat undvikas om tidigare arbetsgivare varit öppna med de problem de upplevt med den anställda.
För även om det finns kända problem kan de avhjälpas med rätt stöd, bara man vet vilka problem som finns. Vi är alla bara människor och våra dåliga sidor kan oftast vägas upp av kollegor som har just den kompetensen vi själva saknar. En arbetsplats är ju inget annat än ett pussel där de anställdas kompetens utgör pusselbitarna.
När det nu sipprar ut information om att de problem som uppdagas på Länsstyrelsen, gällande länsrådets ledarskap, också funnits på tidigare arbetsplatser blir jag lite ledsen.
Tänk hur mycket bättre det hade varit om de problemen var kända innan. Då hade rätt stöd kunnat sättas in med en gång. Då hade de problem som nu lyfts fram inte behövt skapa så stora sår som de tydligen gjort. Då hade både länsrådet och de anställda som nu upplever en dålig arbetsmiljö kunnat slippa det de nu går igenom.
Arbetsgivare borde ta sitt ansvar och sluta upp att skjuta sig i foten genom att mörka de mindre bra sidorna deras före detta anställda har. För förr eller senare drabbas de själva av en rekrytering som kunde blivit bättre om all information varit känd.