Johan Kantermo tillbringar somrarna på Fårö sedan många år och blev just denna sommar kändis på Gotland då hans innovation, en flytande kiosk, skapade rubriker i medier.
Kantermos initiativförmåga är värd att lyfta och hylla. Han såg ett behov, därmed också en affärsidé, stötte på hinder, såg förbi dem och hittade en lösning.
Alla är, hittills, nöjda.
När man åker till stranden är det ofta för en heldag, eller i alla fall flera timmar. Timmar under vilka olika behov uppstår. Somliga mer viktiga än andra att tillfredsställa.
Kantermos flytande kiosk erbjuder glass, en naturlig produkt att kombinera med sol och bad men väldigt svår att själv tillhandahålla. Få kylväskor klarar av att hålla en glass fryst tills glassuget uppstår.
Andra behov går inte att vare sig tänka eller prioritera bort.
Vi har nog alla tänkt tanken när vi besöker en fullsatt strand. Så många människor under flera timmar. Var gör alla sina behov?
Hur gör man själv?
Att ge service till strandgäster är inte Gotlands bästa gren. Viljan finns nog men av någon anledning ses service som något som gör stränderna otillgängliga snarare än motsatsen.
Det är få stränder längs den gotländska kusten som har toaletter, ännu färre som har nån sorts försäljning, i sommar har också debatt uppkommit om att det inte ens finns livbojar på de mest besökta stränderna.
Samtidigt finns det "strandräddaraktivister" som på fullt allvar och med emfas hävdar att Gotlands stränder är överexploaterade.
Region Gotland eller markägarna har sällan möjlighet att stå för den service som kan tänkas behövas. Kostnaderna behöver täckas och det är nog få som kan tänka sig att betala en avgift för att vistas på stranden och därmed ta del av toaletter och eventuell försäljning.
Därför behöver varje initiativ som tas av privata näringsidkare tas tillvara. Så länge det håller sig inom reglerna för till exempel strandskyddet. Ambulerande kiosker, tillfällig uppställning av mindre restauranger eller kaféer samt toaletter kan tillåtas genom dispenser och med krav på återställande och att man håller ordning.
Ryggmärgsreflexen kan inte vara att hitta argument för att stoppa sådana initiativ.
På samma sätt bör Livräddarna uppmuntras så långt det är möjligt för att bedriva sin verksamhet. På samma sätt som projekt med hjärtstartare i varje socken kan livbojar på alla välbesökta stränder vara ett mål att jobba för.