Det har av begripliga skäl orsakat höjda ögonbryn när en tidigare företrädare för Sverigedemokraterna på Gotland valt att gå till Liberalerna. Det är ju lite som en transfer mellan två rivaliserande fotbollsklubbar där anhängarna har låga tankar om rivalerna.
Man ska dock inte överdriva effekterna av eller hotet från sådana partibyten. Eva Bofride skriver på Gotlänningens ledarsida i GT att:
"Skillnaden mellan de traditionella blocken på Gotland är inte stor. Senaste valet fick de rödgröna 33 mandat och de borgerliga 30. För majoritet krävs som bekant minst 36 mandat. Alltså exakt det som nuvarande styret (S 23+M 13) har tillsammans efter att de brutit sina tidigare allianser.
En enda avfälling skulle stjälpa deras majoritet."
Jag tvivlar. S/M-regimen skulle sitta tämligen säkert även vid ett avhopp. I hur många frågor skulle avhopparen kunna göra gemensam sak med ALLA oppositionspartier i fullmäktige? Vartenda ett, från Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna, från Kristdemokraterna till Miljöpartiet. Lyckas det, så är det kanske också demokratiskt befogat att de får inflytande.
Eva Bofride tror att avhoppsrisken är större inom Moderaterna än Socialdemokraterna.
"Större risk är att det finns en eller två moderater som inte är nöjda med samarbetet med S där Moderaterna inte driver någon moderat politik."
Kanske har hon rätt. Jag vet inte. Men om det finns en stark kritik inom Moderaterna mot samarbetet med Socialdemokraterna, skulle ett avhopp då inte också vara ett uttryck för demokratin snarare än enbart ett problem för den?
Men väljarna har ju röstat på partiet och inte på kandidaten som lämnar partiet? Må så vara. Men det var nog också få av Moderaternas väljare som tänkte sig ett samarbete med S. Varför skulle då avhopparen vara ett större problem för demokratin än partiet?
Det är få i det svenska valsystemet som har det lilla inslaget av personval att tacka för att de blir valda. Partierna har därigenom nästan suverän kontroll över vilka det är som representerar partiet. Om de ändå lyckas ställa till det på så sätt att en av deras företrädare lämnar, så är det ett mycket större problem för partiet än för demokratin. Partierna får i dessa fall stå sitt kast.
Moderaterna på Gotland vill ha ett system med karenstid för politiker som lämnar ett parti och vill gå till ett annat. Det tjänar kanske partiernas intresse. Men förväxla inte det med ett skydd för demokratin. Total kontroll för partiernas ledningar är INTE en förutsättning för en fungerande demokrati.