När en person fått en plats i en folkvald församling anses hen sitta på ett personligt mandat, även om mandatet formellt tillhör ett visst parti. Det är inte jättevanligt att personer byter parti under en mandatperiod, mer vanligt är att man sitter kvar som partilös/politisk vilde.
I en politiskt sammansatt församling där maktbalansen är spröd, kan ett mandat mer eller mindre för de olika konstellationerna helt ändra maktförhållandet.
Skillnaden mellan de traditionella blocken på Gotland är inte stor. Senaste valet fick de rödgröna 33 mandat och de borgerliga 30. För majoritet krävs som bekant minst 36 mandat. Alltså exakt det som nuvarande styret (S 23+M 13) har tillsammans efter att de brutit sina tidigare allianser.
En enda avfälling skulle stjälpa deras majoritet.
Störst risk att drabbas av detta gäller nog ändå Moderaterna. Att en socialdemokrat skulle lämna partiet och gå till V eller MP är inte osannolikt men inte i ett läge där S skulle förlora makten.
Större risk är att det finns en eller två moderater som inte är nöjda med samarbetet med S där Moderaterna inte driver någon moderat politik. Men alla eventuella kritiker hålls förmodligen hårt inom båda partierna.
Moderaterna på Gotland föreslår att Region Gotland ska införa karens för fullmäktigeledamöter som byter parti. Genom en överenskommelse ska partierna i fullmäktige vägra ta emot nya medlemmar i sin partigrupp under en period av sex månader från det att personen i fråga byter parti.
Det är Michael Stenbergs byte från SD till L som är utgångspunkten i Moderaternas krav på karens. Stenbergs byte rubbar inte maktbalansen men skulle en person i S eller M byta till vilket annat parti i fullmäktige som helst så faller deras majoritet.
Moderaternas förslag kan tyckas logiskt. Väljaren har trots allt valt en valsedel med ett visst parti.
I slutänden kan man besluta om karens för partibytare men man kan inte besluta hur hen röstar så ett beslut om karens blir mest ett slag i luften.
Att styra i minoritet är en utmaning som kräver respekt för situationen och för övriga partier. I lördags påpekade Erik Fransson på Gotlands Folkblad i en kommentar till min ledare om avreglerlingarna, att förvisso har S suttit i regering de allra flesta av de senaste 30 åren men att riksdagen under samma tidsperiod ofta haft en annan majoritet.
Det är sant men det har ju inte funnits en samlad majoritet som stått emot regeringen i alla frågor. Då skulle ju majoriteten bildat regering. Om det inte är regeringen som är ansvarig, vem är det då?
Ulf Kristersson är till exempel som nuvarande statsminister i en minoritetsregering givetvis ansvarig trots att det är SD som till stor del styr i kulissen.