Från mitt fönster ser jag fyra relativt nyordnade laddplatser för elbilar. De har väl funnits i drygt ett år eller så. De står oftast tomma. Men det var ju väldigt praktiskt när jag nyligen fick gäster med elbil.
Jag kan inte låta bli att tänka på kravet att alla mackar skulle sälja etanol. Det var på den tiden spriten som skulle vara det nya alternativa bränslet till de fossila. Den så kallade pumplagen började gälla 1 april 2006 och orsakade mackdöd, inte minst på landsbygden. Och hur mycket etanol säljs det nu. En stor andel av de så kallade etanolbilarna visade sig inte tåla att köras på den. Den etanol som säljs som fordonsbränsle i dag är huvudsakligen den som är iblandad i bensinen.
Nu är det istället eldrift som gäller har politikerna kommit fram till, i Sverige såväl som på EU-nivå. Om det visar sig klokt får vi se. Hur som helst så anses det nu viktigt att laddinfrastrukturen byggs ut. Om det så ska ske fullkomligt huvudlöst.
Helagotland skriver om den nya lagen om krav på laddpunkter som börjar gälla från årsskiftet och som kan tvinga även ideella organisationer, som Gotlands bygdegårdar, att ordna med laddplatser. Oavsett om de är belägna någonstans där det finns en rimlig efterfrågan eller ej. Det är husens användningsområde och parkeringsplatsens storlek som avgör. Detta innebär naturligtvis stora kostnader för laddpunkter som i många fall kommer att få en mycket begränsad användning.
Tidningen Dagen skriver om hur kyrkor kunde ha undantagits från lagens krav. Men svenska myndigheter missförstod EU-direktivet. Följden blir, om inget görs, överimplementering. Känns det igen?
När det gäller den av Energimyndigheten understödda utbyggnaden av laddinfrastrukturen för tung trafik så har den granskats av IT-entreprenören Jens Nylander, som använder AI för att avslöja misshushållning med skattemedel. 3 juli publicerade han sina rön under rubriken:
"Energimyndighetens gröna laddfiasko: Delade ut mångmiljonbidrag utan kontroll"
Där det borde ligga laddplatser finns det i granskade projekt än så länge ingenting. Mer än möjligen grus.
Staten pekar med hela handen och bidragsentreprenörerna springer benen av sig. Ja, efter pengarna. Inte alltid mot målet.
Det kan bli mycket dyrt när politiken bestämt sig för hur framtiden ska se ut och har bråttom att nå dit.