Rådjuren må vara relativa nykomlingar i den gotländska faunan, men de har som framgick av tisdagens GA blivit väldigt vanliga. När Nationella viltolycksrådet rapporterar 914 olyckor med rådjur bara på Gotland under fjolåret, så närmar vi oss tre rådjurolyckor om dagen.
Det var, gissar jag, lätt att i lönndom plantera in rådjur på Gotland, men det är svårare att föreställa sig hur vi skulle bli av med dem igen. Det är en invasiv art som inte ställer till lycka mycket skada – och inte är lika främmande för miljön – som exempelvis Australiens agapaddor och kaniner eller Floridas burmesiska pytonormar. Men det är likväl olyckligt att de med människans hjälp etablerat sig på en ö där annars inte skulle ha funnits.
Men om ön inte lär bli rådjursfri igen så kan vi ju åtminstone se till att inga ytterligare arter får etablera en permanent tillvaro på Gotland. Av allt att döma har vi ännu så länge inga vildsvin på ön, den art som orsakar de största viltskadorna på fastlandet. För några decennier fanns bara ett mycket litet antal i den svenska naturen. I våras skattade man antalet till kanske 300 000. Om vi nu tycker att närvaron av rådjur på Gotland är besvärande, så är de ändå en liten olägenhet jämfört med vad vildsvin skulle vara.
En art som det däremot glunkas om att den är på väg att etablera sig på Gotland är dovhjort. De ska finnas i Hall/Hangvar och ska ha kommit från ett hägn som inte längre finns.
Även dovhjortar orsakar viltskador på fastlandet. Även om vildsvinen är värst så gäller inte det alla grödor. Enligt Jordbruksverket är det dovhjort som orsakar störst viltskador på vårrapsen.
Bilolyckor med både vildsvin och dovhjort är relativt vanliga på fastlandet, om än inte lika vanliga som rådjursolyckor. De får dock större konsekvenser. Ett rådjur väger bara 20 till 30 kilo. Dovhjorten är betydligt större. En stor hanne kan väga nästan hundra kilo. En hona väger ofta kring 50 kilo. En vildsvinsgalt kan väga 225 kilo. Jag höll på att klippa två galtar en natt på en småländsk väg för ett par år sedan. Tror jag. Men jag är inte säker. Det kan ha varit flodhästar som jag lyckades bromsa för och undvika med en undanmanöver till mötande körfält. Storleken tydde på det.
Varken dovhjort eller vildsvin borde få möjlighet att bli permanenta inslag i den gotländska naturen.