Han nämner den heller inte i dagens insändare om Destination Gotlands priser, mer än möjligen en indirekt antydan i ett resonemang om att det krävs en långsiktig och stabil prisnedgång innan biljettpriserna kan sänkas.
En återhållande faktor för biljettprissänkning är, finns det anledning att anta, att Destinationen under slutet av 2022 säkrade priset på en del av det bränsle som skulle behövas under 2023. Då sannolikt till priser som inte längre framstår som speciellt fördelaktiga.
Jag känner ju inte till avtalens konstruktion och villkor, men troligen är detta också framtida bränsleköp som Destination Gotland inte kan krypa ur. Det vore ju inte speciellt fördelaktigt för säljaren om avtalen om framtida bränsleköp bara realiseras när det är fördelaktigt för köparen.
Det finns ingen anledning att av denna anledning vara kritisk mot Destination Gotland. När bränslepriserna nu har sjunkit jämfört med när bränsleköp säkrades, så är det väldigt lätt att vara efterklok. Om bränslepriserna istället hade gått upp ännu mer så hade säkringen istället framstått som en väldigt god idé.
De som valde att ha fasta priser i sina elavtal betalade länge en premie för det. De som låste räntorna på sina bolån betalade länge en något högre ränta, än de som valde rörliga räntor. Men just nu, när både elpriser och räntor har gått upp, så är ju de som sitter med långa avtal om framtida nivåer på priser och räntor tämligen glada över det. De som har suttit på långa avtal som löper ut och eventuellt ska förnyas just nu är mindre nöjda med det.
Marcus Risberg tar i sin insändare upp att det avtal med Trafikverket som Gotlandstrafiken bedrivs under, ger Destination Gotland en viss ersättning för ökade drivmedelskostnader. Ersättningen är inte obetydlig. Infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) sade till GT i december:
– Vi står inför en tuff vinter med ett väldigt tufft ekonomiskt läge, vilket kommer att få stor påverkan på flera delar i samhället. Det är bland annat därför som regeringen har skjutit till 200 miljoner kronor till gotlandstrafiken i år, och det för att täcka samtliga de ökade kostnader som Trafikverkets avtal med Destination Gotland för med sig. Regeringen har även skjutit till 50 miljoner kronor för 2023 av samma skäl.
Det är frustrerande att trafiken bedrivs enligt ett avtal och enligt villkor som inte har full transparens – att Destination Gotlands kompenseras av staten för ökade bränslepriser med hundratals miljoner kronor – men att dessa bränslepriser ändå tycks slå hårdare mot biljettpriserna än i annan färjetrafik som saknar stöd och kompensationer.