Det var många som hälsade barn- och utbildningsnämndens (BUN:s) beslut med glädje, när den valde att behålla båda högstadieskolorna på Norr, trots problemen med elevunderlag, utbildningskvalitet och rekryteringen av behöriga lärare.
Det kan jag förstå och respektera. De som är engagerade är de som ser en nedlagd skola främst som ett hot mot bygden och livet där och framförallt de som valt eller avser att välja att låta sin barn gå i den skola som hotas av nedläggning.
Konsekvenserna av en nedlagd skola är dessutom i en mening tydliga, även om att det finns fog för att beskriva farhågorna om konsekvenserna för bygden som överdrivna. De hypotetiska goda effekterna av en sammanslagning, som exempelvis en bättre utbildning, är både orealiserade och mindre konkreta.
Mer återhållen är reaktionerna från lärarnas håll, eller åtminstone från deras fack. Det verkar inte finnas mycket förtroende för de nebulösa tankar som nämnden gett uttryck för om hur en god utbildning ska kunna bedrivas vid båda högstadeskolorna. Än mindre finns det något förtroende för att Regionen och BUN ska tillhandahålla de resurser som krävs för att leverera de ännu oklart genomtänkta åtgärderna.
Linda Rung, ordförande för Sveriges lärare Gotland, ger uttryck för denna skepsis i en intervju som kan läsas på Helagotland:
– Det är lätt att säga att skolor ska vara kvar. Men man behöver se till att det finns resurser så att det fungerar i praktiken. Det är det jag är mest orolig inför.
Farhågorna framkom också i en intervju i P4 Gotland:
– Det som oroar mig är ju hur organisationen ska gå ihop, hur lärarna då ska åka emellan skolor för att arbeta på bägge två. Jag oroas också över hur man ska rekrytera, för att allt det här kostar ju pengar och jag hoppas verkligen att det inte blir som efter de förra hoten om nedläggning då man har fattat beslut att nu ska skolorna vara kvar och så känner man att man pustar ut och i slutändan så är det lärarna och eleverna som får betala ändå för resurser skjuts inte till.
Jag är rädd att det kan bli något av ett Moment 22, en olösbar situation av motstridiga nödvändiga förutsättningar. Regionen behöver bygga förtroende för skolorganisationen för att kunna göra rekryteringarna till högstadierna på Norr, men så länge man inte har den personal man behöver är det svårt att bygga något förtroende för skolorganisationen. Men det är klart att man kanske kan ta sig över eller runt det problemet, eller åtminstone reducera problemet, genom att hälla rikligt med pengar över det. Och hoppas att det inte skapar problem i andra delar av organisationen. Goda lärare är en bristvara.