Ledare: Cecilia Blomberg: Kriminella är inga offer

Ungdomsrån och gängbrottslighet blir allt vanligare, allt grövre och är numera en nationell fråga. I flera uppmärksammade fall under senare år har unga rånare också förnedrat sina offer. 

Ett rån i Stockholm i december 2019 sticker ut särskilt. Två sextonåriga förövare överföll en artonårig man, stal hans mobil, misshandlade honom, klädde av honom kläderna, filmade honom och urinerade honom i munnen. Straffet blev ungdomsvård.    

Trenden med unga som rånar unga är ett växande problem även på Gotland. Vid 21-tiden på onsdagen rånades två trettonåriga pojkar av en några år äldre kille i centrala Visby, rapporterade P4 Gotland. 

Också här blir tillvägagångssättet alltmer respektlöst, berättade Sofie Fernerud, förundersökningsledare vid Gotlandspolisen, i februari. Det rör sig om ungdomar som riktar in sig på unga brottsoffer samt på äldre och funktionsvarierade. Det som stjäls är främst mobiler, kontanter och märkeskläder. Gärningspersonerna är mellan 16-19 år, men ibland ännu yngre. I vissa fall till och med under 15 år. 

En annan oroväckande trend i Sverige är att äldre ungdomar utnyttjar yngre ungdomar som lakejer. Det faktum att yngre straffas lindrigare, inte alls om de är under 15 år, utnyttjas medvetet och kalkylerat. 

Anna Dahlberg, politisk redaktör på Expressen, beskrev i december 2018 att unga gängkriminella i Stockholm gärna tar fyra års slutenvård för att mörda någon och sedan bli fullt accepterade i gänget. En 17-åring i Rinkeby praktiserade den maximen 2018 och sköt ihjäl en 25-årig man med två skott i huvudet i vad polisen tror var ett beställningsmord. Påföljden blev tre års sluten ungdomsvård.

Vad är ett liv värt? Under lång tid har Moderaterna och andra partier drivit frågan om slopade ungdomsrabatter och skärpta straff för unga grova brottslingar. Sent om sider har även regeringen börjat tänka om i frågan, och har nu lagt fram ett förslag om att artonåringar ska kunna få längre straff för grova brott och även dömas till livstid, med motiveringen att den som är 18 år är myndig och ska kunna svara för sina handlingar.

Enligt den nuvarande principen döms unga kriminella till lindrigare straff än personer över 21 år, då unga inte på samma sätt anses kunna inse konsekvenserna av sitt handlande.

Nu kan straffrabatten försvinna för 18-20-åringar år 2022 för brott som ger ett års fängelse som lägst. Det gäller bland annat rån av normalgraden och grov misshandel, och inga undantag ska göras för tidigare ostraffade personer. En artonårig rånare eller våldtäktsman ska alltså få straffet fördubblat om han döms. 

Ett typexempel på den kritik som brukar föras fram när skärpta straff för unga kommer på tal twittrades av försvarsadvokaten Viktor Banke: ”Du som är vuxen, titta i backspegeln. Tog du alltigenom genomtänkta beslut när du var 18? Kunde du förutse alla konsekvenser, var du omdömesgill? Nej, just det. Livstid för en 18-åring? Stötande.” 

Men resonemanget håller inte för närmare granskning. Det stämmer att alla unga inte alltid är så kloka. Men lejonparten lyckas ändå avhålla sig från rån, våldtäkter och mord. Från att trasa sönder andra människors liv. Ett genomgående problem med vänsterns syn på brott och straff är tendensen att se till förövarnas bästa snarare än till offrens. 

Att bli rånad eller våldtagen innebär ett trauma för offret och de anhöriga. Själar rivs sönder för att kanske aldrig läka igen. Ett liv som släckts är för alltid släckt. Hårdare straff innebär dels en avskräckande effekt från att begå brott, men de fyller också funktionen att farliga individer åtminstone under fängelsetiden inte kan döda eller skada andra medborgare och tillfoga dem livslånga men. Inte minst innebär det en upprättelse för offren.

Bland unga grova brottslingar blir total hänsynslöshet och råhet gentemot medmänniskor allt vanligare. Det svenska rättssystemet är inte anpassat för en situation där barn och unga agerar kriminella springpojkar, knarkkurirer eller utför beställningsmord. Ungdomsrabatter utgör ett svart hål i rättssystemet. Lagstiftningen måste anpassas för att skydda laglydiga medborgare. 

Barn och äldre, ja alla, ska kunna känna sig trygga på gatorna, men det kommer kräva fler och mer långtgående straffskärpningar. Minderåriga som begår allvarliga brott måste lättare kunna frihetsberövas. Samhället måste skicka en starkare signal om att brott inte tolereras. Staten får inte retirera från sin främsta uppgift, att säkerställa medborgarnas frihet och säkerhet.