Miljö- och byggnadsnämnden säger nej till Prästlönetillgångar i Visby stifts ansökan om detaljplan för ett område i Västerhejde. Ansökan omfattade runt 30 bostadshus, vilka stiftet hoppades skulle bebos av barnfamiljer. Området låg lite för sig själv, men absolut inte avsides, och nästan i anslutning till det område stiftet redan exploaterat.
Skog hade förvisso behövt fällas men i övrigt torde det finnas lite att anmärka på. Tvärtom borde ett stadsnära men ändå lantligt boende vara tämligen attraktivt. Inte minst eftersom området ligger mellan Visby och försvarets påverkansområde. Det hade kunnat bli riktigt bra.
Likväl säger som sagt miljö- och byggnadsnämnden nej. Skälen som anförs är bland annat att ny bebyggelse på landsbygden i första hand ska ske i anslutning till befintlig sådan. Trots att området mer eller mindre gränsar till redan exploaterat område.
Nämnden anför att infartsvägen hade blivit för lång, ty de som vill bo i nya hus får bo max 200 till 300 meter från de centrala vägarna. Resurseffektivitet är ledordet. Nämnden påpekar också att den tänkta bebyggelsen inte går att ansluta till VA-nätet, och att en egen avloppslösning inte är lämplig med anledning av att området ligger inom vattenskyddsområde.
Ett tämligen märkligt argument. Dels finns det i dag reningsverk som släpper ut vad som kallas tekniskt vatten, alltså bra mycket renare än det kommunens eget verk släpper ut. Hade stiftet varit lite innovativt hade de byggt en lösning i vilken toaletterna i området spolades med gråvatten från reningsverket.
När vattenskyddsområdet anförs som argument är det värt att titta på vad mer som finns inom detta område, samt dess gränser. I stort sett hela Visby utanför murarna ligger inom område för vattenskydd. Dock inte kommunens eget reningsverk. Faktum är att hamnen och dess verksamheter, inklusive oljedepån, hamnat utanför vattenskyddsområdet. Dessa verksamheter ligger som ett stråk inklämt mellan havet och där stan tydligen tar sitt vatten.
Givet att huvuddelen av Visbys befolkning bor i sagda vattenskyddsområde och alla de verksamheter som redan finns där, inklusive Visby deponi som ligger inom primär zon och läcker till grundvattnet, hade de 30-talet hus stiftet föreslår inte gjort någon skillnad för skyddet av vattnet. Värt att notera är också att flygplatsen som förorenat flera brunnar med p-fas ligger i den ö som ritats bort från vattenskyddsområdet, och således inte utgör något hot för grundvattnet.
Hade politikerna på allvar velat skydda vattnet hade de kanske reflekterat lite över att vattenskyddsområdets gränser är administrativa och till stor del följer fastighetsgränser och vägar. Det finns inget vatten i världen som rör sig på det vis som kartan anger. Genom att följa fastighetsgränser istället för verkliga flöden ökar risken för att vatten blir oskyddat samtidigt som områden beläggs med skydd och inskränkningar helt i onödan. Vilket ju nämnden med all önskvärd tydlighet nu visat när de silar mygg och sväljer kameler.