Jag vägrar skriva hans namn. Jag vägrar publicera hans bild. Han jämför sig själv med sagans hjältar och ja, han är psykiskt sjuk men på denna sida får han ingen uppmärksamhet för sin person.
När åtalet mot Ing-Marie Wieselgens mördare presenterats ger det en bild av att han reste till Visby med en plan att dräpa sina demoner som han såg i politiker, journalister och höga tjänstepersoner. Etablissemanget som han ansåg skyldigt till bland annat sin egen miserabla tillvaro. I förhör har han sagt:”Det var, återigen, en krigssituation och jag slog till mot fientliga psykopatiska och ondskefulla samhällseliter.”
Det fanns fler tilltänkta offer än psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren och partiledaren Annie Lööf (C) men det är bara de som man kunnat juridiskt konstatera som målsägare. Måltavlan var dock hela vårt demokratiska, öppna, liberala samhälle. Den åtalades bakgrund i Nordiska Motståndsrörelsen vittnar om hans ideologiska kompass.
Vad han än sprang på som stod om symbol för detta hade kunnat hamna i mördarens sikte. Självklart är det skrämmande. I förundersökningsprotokollet finns listor på "landsförrädare" i hundratal. Almedalsmördaren säger sig ha tagit avstånd från NMR men själva ideologin verkar fortfarande närvarande.
Retoriken känns igen. Hatet mot liberala politiker och mot en upplevd elit som är korrumperad och bryr sig lite, om något, om vanligt folks bekymmer och vedermödor. Bilden av att samhället inte är att lita på, att medier, akademin och domstolar är politiskt styrda, sprids på olika nivåer av långt fler än förvirrade nynazister.
Se på alla angrepp på public service, se kritiken mot vilka ämnen som ingår i högskolor och universitets kataloger, studera hur journalister som skriver om dessa hot bombarderas med epitet att vara hatare och hycklare. Klart det har ett politiskt syfte för att bana väg för dem med de enkla lösningar. För populisterna och de som stolt kallar sig antiliberaler.
Det är tonläget kan man inte bara trolla bort när man nått sitt mål: regeringsmakten, eller makten över regeringen. Man har skapat ett monster som lever vidare av sig självt.
Rättegången mot Almedalsterroristen kommer att pågå i minst en vecka. Förhoppningsvis får vi under dessa dagar tillräckligt med bevis på vad tonläget i retoriken kan leda till för att fatta att det är nog nu.
Det är den åtalade, och den åtalade ensam, som är ansvarig för det vidriga dådet på Donners plats.
Men hans öde skrevs inte i ett vakuum.
Förutom tankarna kring terroristens syften och den miljö han sökt näring i, tänker många självklart på hur dådet påverkar själva Almedalsveckan.
Trots att veckan förutom att vara politikertät, även är den vecka på året med absolut högsta nivå på säkerhet och beredskap, hände det som inte fick hända. Det är en svår insikt att smälta att det inte spelar nån roll hur många säkerhetspoliser, livvakter, vanliga poliser och civilklädda poliser det finns. En galen människa kan ändå lyckas med sitt dåd även om han snabbt blir gripen efteråt.
Men ändå kommer just säkerheten att vara det man kommer att prata mest om inför nästa års Almedalsvecka. Mycket har redan gjorts för att styra upp uppenbara risker som att man nu måste ha tillstånd för alla bilar som ska in på området. Mycket av säkerhetståtgärderna som finns är också hemliga av lätt insedda skäl.
En from förhoppning är att alla medverkande partier och organisationer visar med mangrann uppställning att Almedalsmördaren inte lyckades med sitt uppsåt att förstöra vår sammanhållning och tillit till demokratin.