Det finns lite olika sätt att se på sin roll som politiker när man tar steget och lämnar sitt parti och blir en så kallad politisk vilde. De flesta jag hört talas om som tar det steget anser sig ha ett ansvar för sina väljare och stannar därför kvar i Riksdag eller fullmäktige.
Som politisk vilde kan de driva sina egna hjärtefrågor, även om de sällan får något genomslag. Ett tydligt undantag såg vi i riksdagen under förra mandatperioden där Amineh Kakabaveh fick vågmästarrollen. Utan hennes röst skulle den då S-ledda regeringen inte få igenom sina förslag och den möjligheten utnyttjade Amineh Kakabaveh till fullo i riksdagen.
Om du som riksdagsledamot även har uppdrag i utskott säger lagen att du inte kan sitta kvar då de uppdragen är bundna till partiet, och inte till person. Något jag kan tycka är ett bra sätt att hantera den delen av vår representativa demokrati.
Utifrån detta blev jag överraskad när det visade sig att de uppdrag politiker får av sina partier i nämnder och styrelser i kommunen eller regionen hanteras helt annorlunda.
Det var i samband med att Michael Stenberg, avhoppad sverigedemokrat och politisk vilde här på Gotland, offentliggjorde att han tänkta gå med i Liberalerna som han även meddelade att han tänkte behålla sina uppdrag i nämnder och styrelser men då med partibeteckningen L som jag upptäckte att de uppdragen hanteras annorlunda än uppdrag i riksdagens utskott.
Stenberg skulle mycket väl kunna behålla de uppdrag han fått av SD även om han bytt parti. Fullmäktige kan i dag bara ta ifrån en politiker ett uppdrag i nämnd eller styrelse om ledamoten inte beviljats ansvarsfrihet eller om ledamoten dömts till ett fängelsestraff på över två år och domen vunnit laga kraft.
Det är en begränsning av fullmäktiges makt jag finner märklig då det kan kullkasta den demokratiska ordning som väljarna på Gotland röstat fram. En ordning som fördelar mandat i nämnder och styrelser, och inte vilka personer som ska besätta posterna, till skillnad från fullmäktige där väljarna väljer ledamöterna.
Jag upplever att de flesta såg de problem som uppstod av Stenbergs tanke att sitta kvar på de uppdrag han fått av SD. Så även Liberalerna som tog ansvar för sin nya medlem.
Jag förstår Michael Stenberg, som erbjöd sitt nya parti möjligheten att få lite mera makt, något som även är fullt möjligt utifrån den lagstiftning vi har, så ingen skugga ska falla över honom.
Men jag uppskattar verkligen hur Liberalerna handskats med frågan när de tackade nej till mer makt för att upprätthålla en god politisk ordning. De förklarade helt enkelt att Stenberg var välkommen i partiet, men inte om han tog med sig uppdragen.
För så fungerar det i de flesta partierna utifrån den kandidatförsäkran som samtliga politiska kandidater får skriva under, där det bland annat står att de också lämnar sina uppdrag om de lämnar partiet.
Moderaterna på Gotland har reagerat på Stenbergs tankar om att behålla uppdragen. I en insändare skriver de bland annat att de gärna ser en lagändring för att det helt enkelt ska gälla liknande regler i för riksdagens utskott som för nämnder och styrelser i kommun och region. En idé jag kan tänka mig ställa mig bakom, dock utan att jämställa rätten att lämna ett parti med någon som helst form av brottsliga handlingar, bör jag nog tillägga för att slippa att få Anna Hrdlicka (L) och resten av Liberalerna efter mig.
För det är ju inte alltid som den politiska vilden byter parti. Väljer de att stanna kvar på sina uppdrag som partilös kan de skapa stor politisk oreda. Något som ingen tjänar på. Varken politiken eller väljarna.
Nu har de gotländska moderaternas tankar har ännu lång väg att gå innan de eventuellt kan bli verklighet.
Fram till dess ser jag gärna att fler partier gör vad de kan när de får möjlighet och tar samma ansvar som Liberalerna nu gjort för en god politisk ordning.