Försvarsmakten gör allt den kan för att garantera den fortsatta verksamheten på Tofta skjutfält. Jag respekterar det. Försvarsmaktens närvaro på Gotland är viktig för ön och för Sverige – ja, för Nato – och soldaterna måste kunna öva och använda de vapen som de ska använda för att lösa sin uppgift. Inklusive, när så behövs, artilleri.
Oavsett hur mycket ytterligare resurser Försvarsmakten får, när försvaretsutgifterna ska öka till två procent av BNP, så lär man aldrig skjuta varje dag och hela tiden på Tofta skjutfält. Historiskt har skjutfältet väl kunnat samexistera med sina grannar under de förutsättningarna. Att det smäller ibland är, så att säga, smällar man har tagit.
Men sedan Försvarsmakten återigen har ständig och påtaglig närvaro på ön, så har den sett sig tvungen att försöka minimera antalet bebyggda fastigheter inom påverkansområdet. Det har med lagstiftningen att göra och man vill göra allt man kan för att undvika onödiga restriktioner för verksamheten på skjutfältet. Det finns inget utrymme för samförstånd eller för bygglov till dem som i dubbel bemärkelse gillar läget. Jag tycker att Karsten Inde uttryckte det väldigt tydligt och väl i tisdagens GA-artikel om att Region Gotland nu lägger ner sex planärenden som syftade till nya bostäder inom området som påverkas av verksamheten på skjutfältet.
– Försvarsmakten har alltid funnits på ön i nära kontakt med gotlänningarna. De har vant sig med verksamheten. Nu styrs besluten av en skrivbordsprodukt som tagits fram i Stockholm. Den har ingen förankring hos gotlänningarna, och gör det svårt att få bygga.
Det är stor skillnad mellan att vara granne med ett skjutfält där det skjuts ibland under delar av dygnet, jämfört med att vara granne med exempelvis en hårt trafikerad väg där bullret är konstant. Något behöver definitivt göras åt lagstiftningen så att skjutfältet och gotlänningar får möjlighet att samexistera. Hur kommer möjligheterna att bygga nu att påverkas exempelvis av de platser långt från skjutfältet där man ibland, men sällan, ska ha möjligheten att öva med artilleripjäser? Denna sällan förekommande verksamhet borde inte påverka, tycker man, men det vågar jag verkligen inte utgå ifrån.
För övrigt visade en opinionsundersökning från Novus som presenterades under tisdagen att stödet för Sveriges medlemskapsansökan till Nato, koordinerad med Finland, nu vuxit sig ännu starkare. 58 procent är för och bara 23 procent är emot. Även om majoriteten för medlemskap nu är massiv riksdagen, så är det viktigt att det också finns ett brett folkligt stöd.