Drygt 60 tjänster på Gotland, försvinner från Svenska Spel. Bolaget meddelade i tisdags att bara ett fåtal sägs upp. De flesta slutar på ett sätt som kan kallas för frivilligt, genom att acceptera erbjudanden där de köps ut.
Det är ju något av ett erbjudande som det är svårt att tacka nej till, om du fått klart för sig att arbetsgivaren inte vill ha dig kvar. Det är inte roligt att försöka klamra sig fast vid dörrposten under sådana omständigheter. Det är förstås möjligt att det varit många som vantrivts så till den grad att de bara väntat på en monetär ursäkt för att packa sina privata pinaler i en kartong och dra. Ibland är det en befrielse att tvingas till en nystart någon annanstans.
Detta exempel på Svenska Spels personalpolitik är inte på något sätt unikt, mer än möjligen på så sätt att det omfattar så många samtidigt. Svenska Spel har en lång och omfattande historia av att köpa ut medarbetare. Hur många bolag skulle inte kunna bemannas bara med Svenska Spels utköpta medarbetare på Gotland? Det tycks vara favoritmetoden för att lösa flera olika sorters problem och konflikter.
Arbetsgivarverket anser att statliga myndigheter ska vara extremt restriktiva med att köpa ut anställda. Det är en uppmaning som det statliga bolaget Svenska Spel uppenbarligen inte känner sig hämmat av.
Självklart finns det tillfällen då det kan vara motivet att köpa ut anställda. Det här kanske är ett sådant tillfälle, när många tjänster ska försvinna samtidigt och när verksamheten behöver behålla vissa typer av kompetens men har mindre behov av annan. De som slutar mot betalning får ju ändå ur en strikt ekonomisk synvinkel en bättre överenskommelse än de som kunnat sägas upp utan avgångsvederlag.
Men att metoden att köpa ut anställda har varit så flitigt använd även tidigare visar, tycker jag, ändå på att organisationen och dess ledningskultur dras med någon form av defekt. Och det är en kultur som har kunnat tillåtas förhärska med hjälp av en riklig tillgång på pengar.
För övrigt log jag snett åt nyheten i veckan att Svenska Spel ska betala en sanktionsavgift på 100 miljoner kronor för att företaget "inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att skydda spelarna mot överdrivet spelande och hjälpt dem att minska sitt spelande när det funnits anledning till det". På så sätt har Svenska Spel inte levt upp till spellagens krav.
Jag log inte för att det är speciellt kul, för det är det verkligen inte, men jag kunde inte låta bli tänka på vem som betalar de 100 miljonerna och vem som tar emot dem. Statliga Svenska Spel betalar straffavgift till staten.
Summan av lasterna är konstant, heter det. I vissa verksamheter är tydligen summan av vinsterna också konstant.