I min första text i denna tidning 2022 konstaterade jag att läsarna kanske undrar hur "en förort till Stockholm är relevant för er och Gotland." Jag ber er nu en andra gång att vända er uppmärksamhet mot min hemkommun Botkyrka. För detta handlar om hur skör den lokala demokratin är i alla kommuner.
Det politiska kaoset grundar sig i en konflikt om ett antal fritidsgårdar som drevs av Arbetarnas bildningsförbund (ABF). En utredning beställd av kommunen kom fram till att det förekom droghandel och annan kriminalitet. Mot bakgrund av denna utredning beslutade kommunen att stänga de fritidsgårdar som drevs i ABF:s regi.
Med tanke på ABF:s nära kopplingar till Socialdemokraterna var det naturligtvis så att det fanns många inom socialdemokratin som inte såg med blida ögon på att ett S-lett kommunstyre ger sig på en del av rörelsen.
En av dessa var Christina Zedell, ordförande för ABF i Botkyrka, som också råkar vara kommunfullmäktigeledamot för Socialdemokraterna. Det var hon som förtroendeomröstningen som tvingade kommunstyrelsens ordförande, Ebba Östlin, att avgå.
Efter att Östlin hade tvingats bort blev Emanuel Ksiazkiewicz (S) vald till ordförande för kommunstyrelsen. Ksiazkiewicz råkar också vara nära vän med Sebastian Flygar, ombudsman för ABF i Botkyrka. Flygar var också en av de första att kräva Ebba Östlins avgång. Bara några månader efter att Ksiazkiewicz tog över kunde Aftonbladet avslöja att han hade försökt att lätta upp bidragsstoppet till ABF.
Under hela processen med att försöka få bort Ebba Östlin har anklagelser om att ABF har rekryterat medlemmar till Socialdemokraterna för att kunna få majoritet på mötet. Detta är något som Christina Zedell förnekar.
Innan detta blir ett kommunpolitiskt inlägg från Botkyrka i stället för en ledarkrönika tänkte jag försöka komma till min poäng. För detta handlar inte om detaljerna kring hela den soppa som är kommunpolitiken i Botkyrka. Detta handlar om hur lätt det är att vinna makt över lokala partiorganisationer.
Med krympande medlemsantal blir det allt svårare för partier att rekrytera kompetenta personer till förtroendeuppdrag och det blir lättare att genom entrism och andra underhandsmetoder påverka beslut i lokala partiorganisationer.
Händelserna i Botkyrka borde vara en varningsklocka för de politiska partierna. Partierna måste bygga robustare system för hur man genomför val på lokal nivå. När Ebba Östlin röstades bort under våren var det endast 179 personer som röstade, detta i en kommun med 95 000 invånare och en massiv medial uppståndelse. Tänker er då hur få personer som skulle krävas en i mindre kommun och utan medial uppmärksamhet.
Jag hyser inget större hopp om att partierna kommer höra denna varningsklocka, precis som de inte har hört någon av de tidigare varningsklockorna. Det är inte ens första gången detta händer i Botkyrka. En liknande situation utspelade sig inom Moderaterna 2013. I Göteborg valdes Mikail Yüksel, senare ledare för Partiet Nyans, till förstanamn på Centerpartiets riksdagslista under ifrågasättbara omständigheter.
Ingen av dessa varningsklockor har lyssnats på bland partierna. Så man måste fråga sig vad det är som måste hända innan partierna inser att det måste förändra sina arbetssätt.