I ett svar på min ledare den 11 januari skriver Pigge Werkelin sin syn på Gotlandstrafiken här nedanför. Han utgår från dagens situation, vilket i sig är bra, men glömmer hur vi hamnat där vi är. Hur den kvalitén vi har i dag växt fram.
Hur hade Gotlandstrafiken sett ut om vi haft full konkurrens vid varje ny upphandling? Jag är stark motståndare till lagen om offentlig upphandling. Den skapar fler problem än den löser. Systemet leder till utarmning av verksamheten och en organisation som saknar all form av flexibilitet. Dessutom blir det dyrt när det kräver dyra investeringar i maskiner, fordon eller som i detta fall passagerarfärjor.
Vi kan se hur landets äldreomsorg dränerats av upphandlingarna och nu nått en smärtgräns. Hur hade Gotlandstrafiken sett ut med en liknande konkurrens? Om två eller fler rederier konkurrerat fullt ut med lägsta pris vid varje ny upphandling. Visserligen utifrån en specifik kravbild, men den finns även inom äldreomsorgen.
Hade vi då haft den kvalitén på Gotlandstrafiken som vi har i dag? Jag är tveksam, och det av en stor anledning, vem hade bekostat utvecklingen av färjorna?
Det är just bristen på konkurrens som skapat möjligheten dagens höga kvalitet. En möjlighet som också tagits tillvara. Därför ska vi se på Rederi AB Gotland med andra ögon än de vi ser med om vi bara ser på trafiken i dag och vad som då kan göras bättre.
Men visst kan Gotlandstrafiken förbättras och om jag förstår Pigge Werkelin rätt så skulle han kunna fixa det. Om han fick nya miljövänliga färjor. Frågan är bara vem som ska betala färjorna? Och vem ska bekosta utvecklingen av Gotlandstrafiken? För även de nya miljövänliga färjorna som Werkelin beskriver kommer att bli omoderna.
Frågan om Gotlandstrafiken är inte enkel. Alla är överens om att det är statens ansvar att upprätthålla någon form av bastrafik året om. Men staten verkar inte intresserad av att stå för kostnaderna fullt ut. Att överlåta trafiken till marknaden är uteslutet då marknaden aldrig skulle ta något ansvar för trafiken som behövs året runt. Upphandling på ett sätt som skapar full konkurrens har jag redan dömt ut och kvar finns den konstruktion som vi har i dag, vilken är hårt kritiserad.
Det kanske är läge att spåna lite friare och att tänka utanför boxen. Är det kanske dags för staten att skapa en stiftelse med uppdrag att driva och utveckla Gotlandstrafiken. Det skulle bli en enorm engångskostnad om all framtida trafik inklusive utvecklingskostnader ska finansieras, men sen slapp vi alla problem om stiftelsen fullföljer sitt uppdrag. Med rätt personer i styrelsen skulle Gotland sättas i första rummet, och med rätt förvaltning av stiftelsens medel behöver insatsen inte bli orimligt stor.
Skulle inte det kunna vara lösningen för framtidens Gotlandstrafik?