Här nedanför ger Gotlands läkarförening svar på min ledare publicerad den 8 april. Deras svar visar att jag inte var så tydlig i min ledare som jag hade för avsikt att vara.
Allt som skrivs kan tolkas på minst lika många sätt som personer som läser det. Jag menade inte, och ser inte heller i dag när jag läser igenom ledaren igen, att anklagade läkarkåren för att vara oetisk. Däremot ställde jag frågan ur en liten filosofisk vinkel: Är läkarförbundets etiska regler förenliga med att jobba som hyrläkare?
Men jag märker i det svar som Regina Göbel, ordförande Gotlands läkarförening har publicerat här nedanför att jag inte var riktigt tydlig i min text.
Jag lade inte heller skulden för hyrläkarsystemet på läkarna utan försökte vara tydlig med att det är arbetsgivarens ansvar att ge sina anställda bra villkor. Samt att: ”Orsaken bakom regionernas problem att rekrytera fast personal heter arbetsvillkor.”
Med de delarna ut klarade håller jag med om resten av det som Regina Göbel beskriver. Det är dåliga arbetsvillkor som driver fram hyrsystemen.
Däremot saknar jag ett svar på frågan om deras tolkning av läkarförbundets etiska regler och då främst punkt 17 som lyder: ”Läkaren ska i sin gärning bidra till att medicinska resurser används på bästa sätt till gagn för patienterna.”
Att läkare är med och bidrar till att utveckla ett hyrläkarsystem där de själva kan äga sina arbetsvillkor är inget jag ser som oetiskt när jag hårdtolkar punkt 17. Att läkare, och sjuksköterskor, genom ett uthyrningssystem ställer krav på arbetstider, antal patienter eller andra vettiga krav för att ens klara av sitt uppdrag är ju bara en följd av regionernas mångåriga nedprioritering av sjukvården. När läkarna gör så är det ju även för att följa sina etiska regler som sätter patienten i första han.
Problemet som jag ser det är när hyrsystemen blir resursdrivande genom att både bolaget och de som hyrs ut, tar ut extrema priser. När läkarna tar ut löner som är betydligt högre än de framförhandlade nivåerna och när hyrbolagen tar ut överpriser på sin verksamhet bara för att de kan, drabbas patienterna. När kostnaderna för en hyrläkare skulle kunna skapa två eller tre läkartjänster används, enligt mig, inte de medicinska resurserna ”på bästa sätt till gagn för patienterna”. Och då bryter man, enligt min tolkning, mot punkt 17.
Det vi borde fokusera oss på är lösningar för att råda bot på de problem som sjukvården har.
2019 bedömde Universitetskanslersämbetet att för att täcka behovet av läkare behöver 2 341 nya läkarstudenter börja på en läkarutbildning i Sverige årligen under perioden 2024–2035. Det är 527 fler per år – 29 procent – jämfört med antalet nya läkarstudenter 2018. Hur får vi fler platser på läkarutbildningarna och större möjligheter för utländska läkare att validera sina kunskaper och lära sig svenska?
Kan läkarbristen underlättas av att vi får fler övriga anställda för att kunna effektivisera sjukvården och därigenom ta bort vissa arbetsuppgifter från läkarna. Jag tänker då på allt från undersköterskor, medicinska sekreterare, som jag fått lära mig att det heter, till specialistsjuksköterskor.
Det är ju med kloka lösningar som kampen för en bättre sjukvård och en bättre arbetsmiljö för hälso- och sjukvårdsanställda borde föras. Inte genom att ta ut dubbla löner och höga hyrkostnader, för det bidra inte till ”att medicinska resurser används på bästa sätt till gagn för patienterna”.