Knut Stahle är designer, grafisk formgivare, debattör och en stark kritiker av det han upplever som destruktiv turism och faran med att marknadsföra Gotland som en magisk plats att leva och bo på.
Han har flera gånger väckt debatt i frågan, nu senast i en artikel i GA där han utvecklar sina argument och farhågor.
Knut Stahle är inte ensam om att vilja debattera fenomenet även om inte alla landar i samma slutsatser. Att beskriva de problematiska konsekvenserna av att många hus köps upp som fritidsboende av hyfsat välbärgade personer, och att Gotland har en hög andel turister under några korta sommarveckor – det är lätt. Lika så att konstatera att fastboende gotlänningar har landets lägsta löner men näst högsta (efter Stockholm) bostadspriser.
Ekvationen kan bara landa i ett resultat. Vi borde minska invandringen, förlåt turismen, och isolera vår marknad från omvärlden.
Men som alltid finns även en uppsida av myntet. Gotland som "marknad" får ett inflöde av pengar från såväl tillfälliga besökare som deltidsboende. Det skapar arbetstillfällen och stärker den lokala ekonomin, något som kommer alla gotlänningar till del.
Frågan om intäkterna verkligen täcker de kostnader som besöksnäringen kräver är en ständigt pågående diskussion där det går att finna belägg för både ett jakande och ett nekande svar, beroende på vad och hur man räknar. Något facit finns inte.
Frågan om Gotland som ort för välbärgade gäster och fattiga invånare kopplas också ofta ihop med turismen och ibland hör man begrepp som "massturism" förekomma i debatten.
Nog för att vi det kan vara trångt i Visby på sommaren men att varna för att Gotlands turistströmmar skulle ligga nära läget på Mallorca och i Venedig är inte rimligt.
Gotland står förvisso först på de flesta listor när svenskarna listar sina favoritresmål, men det är långt från alla som gör verklighet av sin önskelista. Statistik visar att Gotland hamnar på 15:e plats av alla 21 län när det gäller antal gästnätter.
Detta kan ställas mot att logiintäkternas bidrag till den regionala ekonomin samma år var som absolut störst i Gotlands (och Jämtlands) län.
Huruvida det är klokt eller inte att marknadsföra Gotland som magiskt är en ganska oväsentlig frågeställning så länge de som kommer hit upplever att Gotland är – i brist på ett mindre belastat ord – magiskt.
Men töntiga slogans och värdeord får gärna förpassas till nån konsultfirmas historiska arkiv. Precis som med föräldraskap är det inte vad du säger som avgör resultatet utan vad du gör.
Så nån "massturism" behöver vi inte oroa oss för i dagsläget.
Problemet med att innerstaden och delar av landsbygderna blir rekreationsområden för rika människor medan fast boende inte kan konkurrera om bostäder, trots att behoven är stora, är ett mer reellt samhällsproblem. Väl värt att diskutera vidare.