Sverigedemokraternas agg gentemot Socialdemokraterna är inte sunt. När man lägger politiska förslag för att försvaga ett enskilt parti behöver andra partier säga stopp och belägg. Men i Tidöregeringen är det SD som bestämmer och kriget för att "Stoppa sosseriet" är högt prioriterat.
Först var det Socialdemokraternas lotteriverksamhet som skulle attackeras, nu också ABF i ett beslut som dock drabbar hela den ursvenska och stolta traditionen av folkbildning via studieförbunden.
Det är så småaktigt att man blir mörkrädd.
Missförstå mig inte, Socialdemokraternas monopol på makten har behövt utmanas och socialdemokratisk politik har en del övrigt att önska. Men kampen ska föras med politiska argument i en öppen debatt.
Johan Fyrberg, ordförande, Studieförbunden i samverkan, skriver i ett pressmeddelande angående dråpslaget mot studieförbunden i regeringens budget: "Det kommer också att innebära ett hårt slag emot landsbygden. I många byar och bygder är det numera ofta bara studieförbunden som har skylten uppe och lyset tänt. Vi står för det enda utbudet av kultur och fritidssysselsättningar på många håll. Det kommer att bli tomt, tyst och öde när vi nu tvingas släcka och ta ned skylten".
Studieförbunden tar vid och träder in som en mycket viktig samhällsaktör när andra system inte kan användas. Som när människor inte är kvalificerade till svenska via Svenska för invandrare, så har studieförbunden erbjudit utbildning, till exempel för alla ukrainare som flytt hit från kriget.
Språket är den absolut viktigaste nyckeln för en lyckad integration. Studiecirkelformatet är också en social ingång till samhället även om själva ämnet är något till synes trivialt som korgmålning eller att bygga en fågelholk.
Att så kraftigt dra ner på bidragen till verksamheten med 500 miljoner årligen, varav 250 miljoner försvinner redan vid årsskiftet, är brutalt och kontraproduktivt.
Johan Fyrberg igen: "De brutala nedskärningarna av det generella anslaget, avslutandet av de riktade medlen och den ökade myndighetsregleringen samspelar i en negativ spiral. Det går inte att tolka på något annat sätt än att de negativa konsekvenser som nu drabbar oss är precis vad regeringen vill. Det går inte att beskriva som något annat än folkbildningsfientlig politik".
En välutbildad befolkning är en stor tillgång för ett samhälle och en garant för demokratin. Men för vissa politiska krafter är det ett lika stort hot att ha medborgare som är pålästa och litar till vetenskap hellre än "alternativa medier".
Signalerna från regeringen är verkligen obehagliga.
FAKTAKOLL?
För vilken gång i ordningen vet jag inte men häromdagen kom påståendet igen på Gotlands Folkblad att resurserna till öns äldreomsorg kontinuerligt minskar på grund av upphandlingar: "Den låga kostnad som entreprenörer runt om i landet lagts sig på har även blivit norm för de kommunalt drivna vilket skapat en negativ spiral där resurserna minskats år efter år" skriver Erik Fransson.
I samma ledare uppmanar Gotlands Folkblad bland annat denna sida att "ta reda på fakta", när vi påstår att Socialdemokraternas tydligaste löfte inför valet var att de skulle ta tillbaka de särskilda boendena i Hemse i egen drift. Detta trots att löftet ordagrant citerats: "om vi socialdemokrater vinner valet och kan styra Gotland de kommande åren, kommer vi därför ta tillbaka kontrollen över äldreomsorgen genom att hösten 2024 ta över äldreboendet i Terra Nova i egen regi från Attendo. När sedan avtalet går ut blir det samma sak i Hemse".
Löftet var inte "vi får se vad som blir det bästa när avtalet löper ut". Så tyckte, och tycker, de flesta andra men S lovade att ta tillbaka boendena och tillföra 15-20 fler tjänster än vad som finns i dag.
Däremot gjorde jag den faktakoll Gotlands Folkblad underlåtit läsarna gällande påståendet om minskade resurser till äldreomsorgen. Socialförvaltningen svarar att "det går inte generellt att säga att kostnadsläget med privat driven äldreomsorg påverkar resurserna till äldreomsorgen".
Jag får också statistik som visar att sedan 2013 har resurserna till äldreomsorgen ökat årligen med mellan 3,5 och 6,5 procent, sammantaget har resurserna ökat med 47 (!) procent, från 654 736 000 kronor (2013) till 906 482 000 kronor (2023).
Hur man än räknar in ökat antal äldre, samt allmänna pris- eller lönehöjningar blir det svårt att kalla det för minskade resurser. Men jag kan ju ha missuppfattat allt.