Det kommer inte att vara tomt i katedrarna i höst, lovar Region Gotlands utbildningsdirektör Torsten Flemming i en kommentar till GA om rekryteringsläget av lärare inför skolstarten.
Jag är tyvärr inte säker på hur mycket lärarna befinner sig bakom sina katedrar nuförtiden, men det är ett ämne för en annan dag. Skolstarten stundar och många lärartjänster är ännu inte tillsatta.
Torsten Flemming berättar om fem obesatta tjänster vid en enda liten skola och om hur skolsalarna tills vidare kan bemannas exempelvis med inhoppande pensionärer på deltid och sökande som saknar de formella kvalifikationerna.
Hur detta faller ut beror naturligtvis på personerna i fråga, men som princip för att driva skolor med hög och stabil kvalitet i utbildningen så framstår det ju inte som betryggande. De rekryteringsproblem som Region Gotland nu har lär dessutom bli värre i framtiden, på grund av pensionsframgång och lärarbrist. De närmaste 13 åren ska 75 procent av den befintliga lärarkåren bytas ut.
Läget är dessutom värre än det hade behövt vara. Under mandatperioden ratade Centerpartiet det tjänstemannaförslag till ny skolorganisation som man beställt och gjorde istället upp med vänstern om att lämna skolorganisationen orörd utanför Visby. Därför behöver Gotland fler lärare än vad som annars varit fallet och dessutom fler lärare vid de små landsbygdsskolor som det är svårast att rekrytera till.
Jag vet inte varför det är så. Om jag själv vore lärare så föreställer jag mig att jag skulle ha föredragit att arbeta vid en sådan skola med en nära relation till lokalsamhället och kanske ett visst avstånd till förvaltning och överordnade. Men dessa rekryteringsproblem är ett faktum som man måste förhålla sig till även om det går stick i stäv med personliga föreställningar.
Situationen för Gotlands skolorganisation inför terminsstarten är ett exempel på hur det kan bli när skolans huvudman, Region Gotland, låter andra prioriteringar än utbildningens kvalitet styra beslutsfattandet. Detta ansvar faller på politikerna och inte på förvaltningen. Det innebär inte att skolans organisation kommer att förbli intakt även i framtiden. Det kan med åren bli så att föräldrarna till Gotlands skolbarn blir de som styr, när de "röstar med fötterna" och placerar sina barn i skolor där de har förtroende för att verksamheten och bemanningen är stabil.