För ett par veckor sedan hade jag ett ärende till innerstaden och hade i förväg tänkt att parkeringen vid Kruttornet vore den mest praktiska platsen att ställa bilen under tiden. Men det visade sig vara väldigt opraktiskt och omständigheterna var oklara. Skyltar och parkeringsautomater var inplastade och tillfälliga koner var utställda. Men det datum som angavs för tillfälligt ändrade parkeringsomständigheter hade ännu inte infallit. Där stod också något om ändrade regler för boendeparkering som jag då inte fann anledning att lägga på minnet. Men parkeringen var fortfarande mer än halvfull av bilar, trots all plast och alla koner.
Vad gällde egentligen? Det var inte lätt att veta, utan det var väldigt diffust och oprecist alltsammans. Efter inre överläggningar och en ganska lättvunnen strid över den inre latmasken parkerade jag borta vid hamnen. Jag fick gå några extra steg och jag blev lite sen till mötet jag skulle till. Det gjorde inte så mycket. Och jag kunde åtminstone vara säker på att inte bryta mot några dolda tillfälliga p-regler. Eller nja, ganska säker iallafall.
Helagotland skrev däremot häromdagen om besökare på ön som fallit offer för skyltning som definitivt kunde uppfattas som oklar och ofullständig. Tillfällig skyltning rådde som var synlig – eller inte – beroende på från vilket håll man anlände till parkeringsplatsen. Parkerings-appen som kunde användas för att betala sin avgift medgav fortfarande betalning. Där stod en parkeringsautomat som var igång men som, åtminstone något senare, snitslades med en rödvit plastremsa. Avspärrningar hade upprättats medan parkeringen pågick. Resultat: ett antal lappade bilar för 1300 kronor per styck.
Å ena sidan är det här naturligtvis den ena partens version av vad som inträffat. Å andra sidan har jag själv upplevt en del av de oklarheter som kan råda när Region Gotland bestämmer sig för att tillfälligt ändra parkeringsreglerna. Region Gotland tillåter sig själv en tillbakalutad attityd till hur noga det är när parkeringsregler ska skyltas och kommuniceras, men ställer samtidigt långtgående och precisa krav på trafikanterna. Den som går i fällan belastas med drakoniska böter även för parkeringar som skett i god tro och inte på något sätt varit trafikfarliga.
Det är en långsam process att överklaga sina parkeringsböter till polisen. Förhoppningsvis är det ändå en hög andel av de drabbade som väljer att göra det. Då kan regionen lära sig något och "se över sina rutiner", som det brukar heta. På samma gång kan den passa på att göra en rimlighetsbedömning av hur höga böterna ska vara vid olika typer av förseelser.