Regeringen försöker driva på försäljningen av nya bilar. Den som köper ny elbil får 70 000 kronor, för att man ska stimulera förnyelsen och elektrifieringen av fordonsflottan.
Men samtidigt misslyckas biltillverkarna med att hålla jämna steg med efterfrågan. Tisdagens GA berättade om hur den som beställer en ny bil kan tvingas vänta i 15 månader på att den ska levereras, vilket driver upp efterfrågan och priserna på begagnade bilar.
Det är ju ett tämligen spektakulärt marknadsmisslyckande, som beror bland annat på brist på de halvledare som är oundgängliga i en modern bil. Halvledarbristen beror i sin tur på tämligen speciella omständigheter och att branschen i hög grad är beroende av ett fåtal väldigt stora tillverkare.
Pandemirestriktioner har slagit mot tillverkningen och bilindustrin är absolut inte den enda drabbade branschen. Men konsekvenserna är tydligast där. Fordonstillverkare som förväntade sig minskad efterfrågan gjorde stora avbeställningar vilket gjorde att leveranstiderna på halvledare blev väldigt långa när man på nytt ville öka beställda volymer.
Situationen förvärras av att industrin, och i synnerhet bilindustrin, försöker eliminera lagerhållning av komponenter. Det kan vara effektivt att arbeta enligt principen just-in-time, men det är ju också uppenbart att det är väldigt sårbart för leveransstörningar. Hur effektivt och ekonomiskt är det när kunderna tvingas vänta över ett år på den vara de vill köpa?
För den som ser höga priser för halvledare och vill ge sig in i branschen är det heller ingen lätt sak att snabbt starta tillverkning. En stor fabrik för tillverkning av moderna halvledare kräver enorma mängder kapital, en investering som regelmässigt sker med statliga subventioner i det land där tillverkning etableras.
Hur klokt är det egentligen att vi är strategiskt beroende av en resurs som det är svårt att starta storskalig tillverkning av och där produktionen i hög grad är koncentrerad till Asian och i synnerhet Taiwan? Vad händer om Kina agerar mot Taiwan på liknande sätt som Rysslands pågående krig mot Ukraina? Vem ska då tillhandahålla alla de halvledare som vi redan har svårt att få tag i?
Normalt är jag ingen anhängare av stora offentliga industriprojekt. Industriinvesteringar bör ske med privat kapital. Men EU-kommissionen har fog för sig när den vill satsa 43 miljarder euro för att få till stånd halvledartillverkning i Europa och göra oss mindre beroende av import från Asien. Det återstår att se hur man kan nå detta mål utan att göra näringslivet mindre fritt. Men marknaden för halvledare är redan förvriden av ojämlika konkurrensvillkor och politisk styrning. Och Europa behöver garantera sin tillgång till halvledare.