Eva Bofride, politisk chefredaktör på Gotlänningen, avslutade sin lördagsledare med ”Och just som man tänker att man läst och hört det mesta” för att därefter nämna min fredagsledare där jag funderar kring vad regeringen vill med sina kraftiga och plötsliga utspel där vi alla anmodas förbereda oss för krig.
Min tes gick ut på att regeringens kraftiga utspel handlar om det vanliga nu för tiden. Att vinna kampen om rubrikerna och medieutrymmet. Något som Bofride verkar vara skeptisk till och då främst att media på något sätt skulle befinnas i någon form av symbios med politiken.
Även om chefredaktör Bofride tänker att hon läst och hört det mesta tar jag mig ändå friheten att ge henne ett lästips.
I början av februari 2019 publicerades en artikel på DN-debatt med rubriken: ”Även svenska medier styrs alltmer effektivt av politiken”.
Bakom artikeln låg ett antal forskare som genom debattartikeln presenterade sina forskningsresultat som i sin helhet kan läsas i boken ”Close and Distant: Political Executive–Media Relations in Four Countries” (Nordicom).
I boken presenteras en studie som genomförts i fyra länder där förhållandet mellan politiken och media undersökts. I artikeln kan vi läsa vad studiens slutsatser är efter att de genomfört ett 80-tal djupintervjuer med politiker, politiska tjänstepersoner och journalister i de fyra länderna, bland annat Sverige.
”Vår studie kring symbiosen mellan toppolitiker, pressekreterare och politiska reportrar visar att politiska källor i dag har stort inflytande över dagordningen”. Så beskriver Karl Magnus Johansson, professor i statsvetenskap vid Södertörns högskola och Gunnar Nygren, professor i journalistik vid Södertörns högskola några av de slutsatser de kommit fram till.
Det som jag byggde min tes på i min fredagsledare var som ni förstår något forskare bekräftat redan 2019. Bakom den här symbiosen ligger bland annat neddragningar på landets nyhetsredaktioner och digitaliseringen av tidningarna. Färre journalister och en digitalisering som medför att utrymmet, som tidigare var begränsat av tidningens sidor, numera är i det närmaste oändligt. Jakten på nyheter av allt färre journalister på redaktioner som vill vara först med nyheten har inneburit att de politiska organisationernas pressavdelningar kan styra det politiska medieflödet. En utveckling som knappast förändrats sen 2019.
Om min tes är riktig och regeringens kraftiga utspel handlar om att styra medieflödet bort från debatten om välfärdens behov lär vi få veta framöver. Ett första tecken lär vi se när vårbudgeten presenteras.
Men faktum kvarstår att såväl regeringar som de politiska partierna har stora möjligheter att styra medieflödet. En symbios mellan media och politik som till och med forskare tydligt pekat ut.