Det var inte alltför längesedan jag i en ledare beskrev hur försvaret behandlar civilsamhället. Ibland, vilket är rätt ofta nu för tiden, känns det som om försvaret redan tagit över Gotland utan att vi riktigt förstått hu det har gått till.
Allt från solceller för att minska vårt beroende av fossila bränslen via friggebodar till det viktiga bostadsbyggandet stoppas av försvaret utan att de anger annat skäl än att det görs för landets säkerhet.
Nu vill försvaret genom Fortifikationsverket ta över mark på Faludden, där sockenbor sen flera hundra år har sina strandbodar. Sättet Fortifikationsverket tar sig an frågan är allt annat än smidigt. Även om försvaret vill? tassa på i ullsockorna har de glömt att ta av sig de kraftiga militärkängorna.
Bodägarna och den samfällighet som äger marken har av förklarlig anledning gått i taket.
”Vi är emot allt, och kommer inte att gå med på något”, säger samfällighetens ordförande Dan Svensson i en intervju på helagotland.se. Han intygar även att de bodägare som hört av sig till honom är rosenrasande.
En av bodägarna redovisar i P4 Gotland att myndigheter tar det ena efter det andra. Först fisket, nu vill de åt marken för att senare även ta boden. Man förstår att det finns en viss oro inför vad myndigheterna tänker sig göra.
Från Fortifikationsverket ges svaret att ett eventuellt övertagande av marken inte ska förändra något för bodägarna. Vän av ordning frågar sig då varför Fortifikationsverket ens ska ha marken om det inte innebär någon förändring.
För förändringar har redan skett om jag läst artikeln på helagotland.se rätt. Där utläser jag att försvarsmakten redan börjat bevaka området som ägs av samfälligheten och de som ska in till bodarna måste legitimera sig. Som om det redan råder någon form av krigstillstånd på Faludden.
Jag tror att de flesta är överens om att det kraftigt förändrade säkerhetsläget ska medföra en högre militär närvaro. Jag tror de flesta av oss är glada över återmilitäriseringen av Gotland. Men försvaret måste visa hänsyn för att den positiva synen ska kvarstå.
Totalförsvaret förbättras inte av att vi får en spricka mellan försvaret och civilsamhället. En spricka som utmynnar i ett vi och dom, där man i stället för att samarbete motarbetar varandra. Då försämras möjligheten att försvara Gotland, för möjligheten att försvara ön är så mycket större än det rent militära försvaret.
Även försvarsmakten har stort behov av att få hjälp av civilbefolkningen. Vi vet att många delar av ön är viktiga rent militärt, men alla platser kan inte bevakas av våra beväpnade styrkor. Försvaret har därmed ett stort behov av civilbefolkningens rapportering. Men om sprickan uppstår mellan försvarsmakten och vanliga gotlänningar riskerar försvaret att mista den informationsvägen.
En spricka i totalförsvarsförmågan gynnar ingen i det svåraste säkerhetsläget på årtionden och då måste försvaret ta av sig kängorna och tass på lite varligt i ullsockarna.