Det är omöjligt att komma förbi tanken: hur mycket möda har Region Gotland lagt ner på att lösa situationen? När föräldrarna grep in var allt som krävdes ett inlägg på Facebook där man efterlyste lärare för orten och erbjöd dem hjälp att hitta bostäder.
Inlägget blev viralt och cirka 100 personer visade intresse för lärarjobben i Fårösund. Knappt hälften visade sig ha tillräcklig kompetens men det fanns också sökande som inte var utbildade och några som till och med "saknade insikten om vad det innebär att Gotland är en ö".
De förslag som förvaltningen diskuterat för att lösa lärarbristen har alla på något sätt inneburit försämringar för lärarna. Att fara mellan Slite och Fårösund (vilket förvisso eleverna förutsatts acceptera vid en sammanslagning) ingår knappast i begreppet attraktiva tjänster.
Fjärrundervisning fungerar säkert bra men kanske inte som regel utan mer undantag.
Linda Rung, ordförande i Sveriges lärare Gotland och anställd på Solklintskolan, är inne på mer framgångsrika strategier; att politikerna borde satsa på högre löner och särskilda landsbygdsbidrag, för att uppmuntra lärare att ta jobb utanför Visby.
Morötter istället för piskor.
Det sägs ofta att Gotland har för många skolor och att det kostar pengar som inte finns. Men att lägga ner och slå samman skolor kostar ännu mer pengar visar tjänstemännens beräkningar.
Det är därmed framför allt situationen och villkoren för lärarna som är avgörande. Men vill verkligen alla lärare i Sverige jobba på stora skolor med mer än 160 elever? Finns det inte en möjlighet i att kunna erbjuda lärare jobb på små skolor med allt vad det innebär?
Föräldragruppens aktion på Facebook pekar i alla fall i den riktningen.