I sin ledare den 12/5 utgår Eva Bofride från en forskarrapport där två svenska ekonomer gått igenom befintlig forskning gällande privatiseringen av den svenska välfärden ur ett ekonomiskt perspektiv. På engelska heter rapporten Privatizing Welfare Service: Lessons from the Swedish Experiment.
Rapporten är intressant men att det är ekonomer som gjort rapporten blir tydligt när de kommenterar äldreomsorgen. De två forskarna anser att den tydliga besparing som privatiseringen av äldreomsorgen har inneburit är positiv då kommunernas kostnader minskat. Jag har tidigare hänvisat till rapporten "Budget ur balans" som kommit till samma slutsats, det vill säga att äldreomsorgen genomgått kraftiga besparingar, men där författarna istället ser besparingarna som ett stort samhällsproblem.
Jag tror de flesta av oss ser samma problem som "Budget ur balans" tar upp. Bland annat har ju Coronakommissionen kommit till samma slutsats i den första rapport de släppte i slutet av förra året. Kommissionen konstaterar att det finns "behov av högre bemanning, ökad kompetens, och rimliga arbetsförhållanden". Vilket går helt på tvärs mot de två ekonomerna som Bofride stöder sig på, men utifrån Bofrides syn på välfärdsdebatten är väl både "Budget ur balans" och Coronakommissionens att anses som fördummande.
Men så har ju också borgare och Bofride en syn på de offentliga finanserna som innebär att de ska hållas nere för att kunna säkra välfärden. Något som jag inte får ihop när de å ena sidan slösar bort skattemedel på RUT och ROT avdrag till personer som knappast behöver statligt stöd för de tjänsterna, medan våra äldre som är i behov av liknande tjänster tvingas se hur personalen i hemtjänsten eller på deras boenden "effektiviseras" bort undan för undan.