Fraktpriserna är en tung belastning för företagare på Gotland. GA skrev i lördags om hur gotländska företagare i en gemensam skrivelse till tre olika statsråd kräver kompensation för hur fraktpriserna har ökat.
Det är i hög grad befogat. Och det beror inte bara på uppgången på bränslepriset utan också på den trafikmodell som driver upp kostnaderna.
Staten och entreprenören har avtalat om en trafikmodell där passagerare och frakt transporteras med samma snabbgående färjor. Det är en modell som valts framförallt för passagerartrafikens skull. Fraktpriserna gick att leva med så länge subventionerna räckte för att ta ner fraktpriserna till en rimligare nivå. Men nu? Nu slår en stor del av bränsleprisökningen igenom i form av högre priser, både för passagerare och frakt, och företagen som behöver frakta sina varor på färjorna får lida för det.
Är dagens trafikmodell en given förutsättning för Gotlandstrafiken? Jag funderade över det i helgen när jag såg en dokumentär om transportarbetare välden över. Där figurerade bland annat fraktfartyget Daroja som på grund av en storm tvingats dröja kvar i Lerwicks hamn på Shetlandsöarna. Detta orsakade förseningar för det viktiga godset som skulle fraktas i båda riktningarna mellan Shetlandsöarna och Aberdeen på Storbritanniens huvudö. Daroja gick nämligen i skytteltrafik mellan dessa båda hamnar.
Shetlandsöarna är inte Gotland och förutsättningarna är naturligtvis olika. Men jag konstaterar ändå att man på brittiska öarna valt en helt annan modell för frakten till och från Shetlandsöarna.
Är det orimligt att liknande tidtabellsbunden frakttrafik skulle kunna lämpa sig även på Gotland och skulle man på så sätt kunna ta ner fraktpriserna till en rimligare nivå? Skulle en sådan konkurrerande renodlad frakttrafik – eller hotet om den – rent av kunna vara ett realistiskt sätt att driva ner fraktpriserna även under rådande trafikmodell?
Det har prövats för passagerartrafiken. Gotlandsbåten skulle konkurrera med Destination Gotland, men dansade bara en sommar. Trots motgången var Gotlandsbåten ändå framgångsrik så tillvida att den påverkade monopolistens agerande och prissättning. Även om det senare gick över när Gotlandsbåtens trafik upphörde.
Något måste i alla fall hända som gör det överkomligare för Gotlands företag att frakta sina produkter till kunderna och frakta hit de varor som gotlänningarna behöver. Öläget är attraktivt men det innebär också begränsningar som verkligen inte behöver förvärras av orimliga villkor för frakt.