Just nu pågår ett av de smutsigaste krigen jag kan påminna mig om. Det som förvärrar situationen jämfört med exempelvis inbördeskriget i Syrien är att palestinierna är instängda på Gazaremsan och saknar möjlighet att fly till säker mark.
Efter Hamas vedervärdiga terroristattack har kriget mellan terroristorganisationen Hamas och staten Israel trappats upp till en nivå där krigsbrott efter krigsbrott begås. Hamas använder det palestinska folket som levande sköldar och Israel låter bomber falla mot det som kallas militära mål i det närmaste helt urskillningslöst. Bland annat har en av världens äldsta kyrkor fått omfattande skador och flera av de som hade sökt skydd i kyrkan dog eller skadades. Ett av Gaza Citys sjukhus har också skadats allvarligt men där är det ännu inte utrett vem som är ansvarig.
Israels militära insatser riskerar enligt FN:s experter att urarta till ett folkmord.
Mitt i allt detta står ett redan plågat folk som inte vill annat än att få leva i fred i det land, Palestina, som är deras. Ett folk som nu drabbas hårdare än någonsin. Inte ens de som följt Israels uppmaning att fly till de södra delarna av Gazaremsan klarar sig undan de israeliska angreppen.
Från ledande politiker runt om i världen hörs mest muttranden om att Israel har rätt att skydda sig mot Hamas terrorism. USA:s president Joe Biden har visserligen vädjat till Israel att inte göra om det misstag som USA gjort i både Irak och Afghanistan.
Detta försökte Jehna Al-Moushahidi beskriva i sin ledare. Hur beskriver man det palestinska folkets lidanden utan att väcka känslor? Hur beskriver man den verklighet som palestinierna levt i under alltför många år, vilken är orsaken till det vi nu ser. En verklighet där deras land, bosättning för bosättning, annekteras i strid med internationell rätt. En verklighet där israeliska soldater blivit kritiserade för att ta till övervåld mot protesterande ungdomar. Amnesty International har till och med anklagat Israel för utomrättsliga avrättningar av palestinier.
Jag beskrev i min ledare den 13 oktober att det fanns en tid då freden hägrade. Då både Israel och Palestinas folkvalda hade en bra och fruktsam dialog tillsammans med delar av världssamfundet. En tid då Hamas och andra militanta grupper inte fick så mycket gehör för att lösa problemen med våld.
Men det förändrades i och med nya politiska viljor där kompromisser för fred stuvats undan och en mer kompromisslös syn på Palestinafrågan togs fram vilket innebar bland annat fler bosättningar på annekterad mark.
Inget av detta försvarar terrorism, raketer mot Israel, användandet av mänskliga sköldar eller annat våld, men det ger en bakgrund till den utveckling som skett.
Men Hamas terrorism eller den senaste vedervärdiga attacken den 7 oktober inte ger inte heller Israel rätt att bedriva ett krig där civila inte skyddas så långt det går. Eller att stänga av all införsel av förnödenheter, inklusive el och därmed tillgången till färskvatten, och på så sätt skapa en ännu värre humanitär katastrof mitt bland alla fallande bomber.
Och hur beskriver man det vi nu ser i Gaza utan att väcka känslor eller blanda in sina egna känslor?