Även den som inte är lagd åt det konspiratoriska hållet har svårt att förstå myndigheternas agerande när lagar och regler från en dag till en annan tolkas på helt olika sätt.
Hur kan det ske utan att nån tar några beslut?
Vi minns 2016 när plötsligt personer med personlig assistans förutsattes klara det de tidigare haft assistans för. Utan att något regelverk ändrats blev funktionsnedsatta utan nödvändig hjälp i vardagen. Gamla domar tolkades plötsligt på ett nytt sätt som gjorde att färre fick hjälp.
Det visade sig bero på att det gått ut direktiv från regeringen att kostnaderna skulle ner. Men det var fortfarande samma regelverk som var styrande.
I mars i år skrev GT om synskadade Victoria Öjefors Quinn i Västerhejde som 39 år gammal plötsligt inte anses behöva färdtjänst under sommaren. I dag kan ni läsa hennes egna ord på GT:s insändarsida.
Hennes berättelse är lika obegriplig nu som i mars. Hur tänker den myndighet som bestämmer att en blind person bara behöver färdtjänst på vintern? På sommaren är Victoria numera hänvisad till kollektivtrafik. Hon tror själv att det beror på att hon i sin ansökan skrev att hon ibland kan använda bussen.
Det är inte jättesvårt att tänka sig in i vad detta "ibland" betyder. Som att det kan gå när man känner igen vägen till busshållplatsen. Eller om man inte gör det, reser i ett sällskap där man kan bli ledsagad. Ibland kan också det gälla det enkla faktumet: om det går någon buss.
"Ibland" är något helt annat än att ha kollektivtrafiken som enda alternativ för att ta sig till arbete, nöjen och att göra ärenden.
I GT-artikeln i mars ställde reportern, Jenny Nilsson, frågan till ansvarig chef på kollektivtrafikenheten:
"Men hur har man tolkat lagen för att komma fram till att en person har behov av färdtjänst, men inte under sommarhalvåret, när hon tidigare haft det?
– Jag kan inte kommentera enskilda fall. Bedömningarna görs på individnivå och jag är trygg med att tillståndsenheten gör rättssäkra bedömningar" svarar Jyrki Vainio.
Något annat kan han antagligen inte säga men den trygghet han känner delar då inte jag. Tvärtom känner jag en oro över hur myndighetsutövningen fungerar.
Nu handlar det inte om någon enskild tjänstemans myndighetsutövning eller om Region Gotland. Victorias öde är inte unikt.
Synskadade har fått svårare att få rätt till färdtjänst runt om i hela landet. Så många fall har blivit kända att regeringen har lämnat ett uppdrag till Trafikanalys att utreda frågan.
Ett aktuellt ärende är i stort sett en kopia av det som Victoria Öjefors Quinn fått erfara.
Umeå kommun avslog 2021 en ansökan om färdtjänsttillstånd året runt och beviljade istället sökanden ett vintertillstånd. Synskadades riksförbund har drivit ärendet och den 2 maj 2022 kom dom från Förvaltningsrätten i Umeå. Domstolen ger den sökande rätt och undanröjer beslutet om enbart vintertillstånd, bland annat med motiveringen att kommunen inte angivit på vilket sätt sommartid medför lättnader för den sökande, som är blind, att förflytta sig och resa med allmän kollektivtrafik.
Ett beslut som borde vara vägledande även för Victoria Öjefors Quinns överklagande.