Det finns mycket att säga om den illa fungerande svenska bostadsmarknaden. Ett av problemen är att det i hög grad är så att de med minst resurser hamnat i eller är hänvisade till den dyraste boendeformen. Den där servicenivån är högst och där prisuppgångar inte inneburit någon förmögenhetstillväxt för de boende. Jag syftar givetvis på hyresrätten.
För Gotlands del bidrar Regionen till att driva upp kostnaderna för nyproducerade hyresrätter genom fördyrande särkrav.
Hyreshöjningar påverkar därmed ofta dem som har svårast att ta ökade boendekostnader. Helagotland rapporterade i går hur Hyresmarknadskommittén för tredje året i rad kallas in för att medla i de gotländska hyresförhandlingarna. Skillnaden mellan Gotlandshems och Hyresgästföreningens ståndpunkter är större än under något av de två föregående tillfällena. Gotlandshem har under de havererade förhandlingarna sänkt sitt bud från 5,3 till 5,1 procent. Hyresgästföreningen har stått fast vid sitt utgångsbud på noll höjning i nyproduktion, men har gått från 0,23 till 0,7 procents hyreshöjning i det övriga beståndet.
Skillnaderna är stora, justeringarna små.
Var Hyresmarknadskommittén kommer att landa vill jag inte sia om, även om Gotlandshems ståndpunkt stärks av de faktiska kostnadsökningar på bland annat vatten, sopor och uppvärmning. Men oavsett vilken siffra Kommittén kommer tillbaka med, så påverkar den bara det grundläggande problemet på marginalen.
Inte bara Gotland utan hela Sverige skulle behöva en egnahemsrörelse som innebär att fler skulle erövra egenmakt och kontroll över sitt eget boende och boendekostnaderna. Det är ingen lätt sak. Det låga ränteläget gör visserligen att pengar för närvarande är relativt billiga. Men prisnivån på Gotland och kraven på kontantinsats och amorteringar driver ändå upp de månatliga kostnaderna. Amorteringar reducerar skulden, men det är ändå pengar som måste fram varje månad.
Att belåna sig innebär också riskexponering för ränteuppgångar, inkomstbortfall och prisfall på bostadsmarknaden.
Ett av upphoven till finanskrisen 2008 var de amerikanska statliga bolånebolagen Fannie Mae och Freddie Mac, som beviljat alltför många lån som låntagarna inte klarade av. Det är förödande när lån fallerar för dem som tvingas lämna sina hem och om många samtidigt hamnar på obestånd blir det snabbt ett stort samhällsproblem.
Så en egnahemsrörelse måste drivas med förstånd och försiktighet. Men det vore en välgärning om fler under trygga former kunde gå från att hyra till att äga sitt boende.