Boksluten från Gotlandsbolaget är negativt. Bokstavligen. Nästan 130 miljoner back. Minustecknet kom framför ett ännu större tal för Destination Gotland och Hansa Destination. Back över 400 miljoner kronor.
Därmed inte sagt att dessa siffror ger en perfekt bild av bolagens ekonomier. Till exempel bokslutsdispositioner kan användas för att presentera en mer önskad bild och jag är åtminstone inte tillräckligt bra på att läsa bokslut för att skaffa mig en bättre uppfattning. I det här fallet är jag inte ens säker på att det skulle hjälpa om jag var en bokslutsfantom.
Men jag tvivlar definitivt inte på att båda bolagen gjort ett sämre resultat – och ett betydligt sämre resultat – än tidigare år. Medan bränslepriserna gick upp var prishöjningarna för passagerare och frakt länge blygsamma i jämförelse. En verkligt stor prishöjning kom först efter det senaste årsskiftet och intäkterna från den prishöjningen syns ju inte alls i ett bokslut för föregående kalenderår.
Jag är dock mer oroad över Gotlands utveckling och framtid än över Destination Gotland och dess moderbolag. Destinationen skickar nu räkningen vidare för trafikens kostnadshöjningar. Det är en manöver som Gotlands företag kan ha svårt att kopiera. Gotlands medborgare har absolut ingen att pungslå, för att kompensera sig prishöjningarna. De mest oroande konsekvenserna av färjetrafikens kostnads- och prishöjningar rör definitivt det gotländska samhället. En positiv utveckling kan komma att brytas.
Det innebär dock inte att Gotlandsbolaget och Destinationen inte har något att svettas över för egen del. Prishöjningarna i Gotlandstrafiken kommer naturligtvis att påverka volymen i trafikarbetet, på ett sätt som ännu inte är känt. Sedan senaste prishöjningen – den stora – har det varit lågsäsong. Det innebär sannolikt passagerartrafik och frakt där efterfrågan är relativt oelastisk. Trots stora prishöjning sjunker efterfrågan inte så kraftigt, eftersom det saknas alternativ.
När det gäller den för Destinationen viktiga högsäsongstrafiken så är efterfrågan sannolikt betydligt mer elastisk. Tillfälliga besökare har definitivt alternativ. Gillar de inte priserna i Gotlandstrafiken kan de bara åka och uppleva någon annan del av världen. Och minskar antalet tillfälliga besökare kan det så klart i viss utsträckning även påverka mängden gods på färjorna.
Jag gissar att detta är en viktig anledning att prishöjningen efter årsskiftet faktiskt var högre – procentuellt – för gotlänningar än för fastlänningar. Det hindrar dock inte att även fastlänningar reagerat starkt. Biljetterna sågs redan tidigare som i dyraste laget av många.