I onsdags handlade min ledare om just detta utan att jag egentligen kom till skott. Även om mitt utrymme är relativt stort på ledarsidan blir det för litet när jag vill ha mycket sagt. Så, här kommer fortsättningen på mina tankar kring problemet med 20 i kö och 20 lediga platser de inte vill ha.
Lite sammanfattning. Enligt regionen var det i början av veckan 20 personer som stod i kö till demensboende, samtidigt som det fanns 20 lediga platser på öns demensboenden.
Orsaken är, enligt regionen, att de lediga platserna finns på fel ställen rent geografiskt, men också att det är ledigt på de boenden regionen bedriver verksamheten i egen regi eller på entreprenad.
Regelverket sa, fram till nu i veckan, att regionens egna skulle fyllas först och främst. Först därefter kan lediga platser på boenden med ramavtal bli aktuella. Exempelvis på Hattstugan eller Gotlands Sjukhem vilka har ramavtal.
På Gotland finns tre olika former av ekonomisk ersättning för de särskilda boendena. Vi har de med ramavtal som drivs av privata aktörer. De har genom enskilda förhandlingar med regionen fått en relativt hög ersättningsnivå per vårddygn, men kan i stället riskera att stå med lediga platser som de inte får ersättning för.
Men jag upplever också att de flesta av öns boenden med ramavtal valt att lägga sig på en högre kvalitetsnivå än de andra, vilket också avspeglar sig i priset per vårddygn.
Exempelvis Hattstugan som jag upplever har valt en betydligt högre kvalitet en den som lagen kräver, vilket gett medial uppmärksamhet nationellt.
Vi har också regionens särskilda boenden som upphandlats och lagts ut på entreprenad. Där har priset per vårddygn satts utifrån en tävling där lägsta pris vinner. Givetvis måste de lova att hålla den lagstadgade kvalitén, men det blir ändå en avvägning där lägre kostnader styr valet av kvalitetsnivå.
Sen har vi regionens boende som drivs i egen regi där politikerna sätter nivån på kostnader utifrån den beslutade budgeten. Men kostnaderna för säbo i egen regi jämförs med kostnaderna som de upphandlade lagt sig på, vilket ger ett liknande utfall. Kostnader före kvalitet.
Så här har det sett ut under många herrans år i hela landet och den negativa spiral som upphandlingarna till lästa pris inneburit har tärt på verksamheterna. Något vi nu ser i form av rekryteringsproblem. Låga löner och dåliga övriga villkor har fått dedikerad personal att välja andra yrken.
Det är läget lite förenklat och som ni ser är det inte så konstigt att vissa boenden har bättre kvalitet då de får mer i ersättning för varje vårddygn. Men de ojämnt fördelade medlen gör också att det blir svårt att få till en mer långtgående valfrihet.
Nu tar jag för givet att regionen budgeterar för full beläggning på samtliga särskilda boenden, även de med ramavtal, då behoven är så stora. Det innebär i så fall att varje ledig plats blir en besparing oavsett på vilket boende den finns.
Att först fylla regionens egna och de man upphandlat, och inte ta till boenden med ramavtal förrän sista platsen är fylld, ger större besparingar, men också problem för de som fått beslut på boende och har ett behov av mer omsorg och vård. Vilket vi ser i dag.
Jag tycker inte att det är äldreomsorgen som behöver maximera sina besparingar genom att prioritera platserna efter pris. I alla fall inte om det drabbar personer med stora behov.
Därför ser jag inte problem med den ändring som socialnämndens politiker beslutade om i veckan. En förändring som innebär att alla lediga platser är valbara för de som står på kö, även om våra äldreboenden har olika ekonomiska förutsättningar.