Det kanske inte Àr illa stÀllt med samhÀllsmoralen som man skulle kunna tro ibland. NÀr Helagotland skriver om FÄröfÀrjan och förtidskön sÄ berÀttar Thomas Nyman pÄ Trafikverket om enkÀter som verket gjort bland dem som reser med fÀrjan. Enligt dessa enkÀter sÄ Àr det ungefÀr 20 procent av dem som stÄr i förturskön som stÄr dÀr orÀttmÀtigt.
Det Àr, Ätminstone för mig, en ovÀntat lÄg andel. Med tanke pÄ hur kösituationen ibland ser ut och Àven pÄ den sÄ gott som obefintliga kontrollen sÄ kunde det ha varit mÄnga, mÄnga fler som med nÀstan garanterad framgÄng hade försökt smita före utan att ha giltiga skÀl. Men tydligen finns det bland en stor del av resenÀrerna en kÀnsla och en respekt för rÀtt och fel Àven nÀr de inte Àr övervakade. Det vÀcker ett visst hopp om framtiden.
Det kan förstÄs ha att göra med nÀr Trafikverket har valt att göra sina enkÀter. Jag misstÀnker att fusket kan variera starkt med sÀsong och kösituation. I lÄgsÀsong finns det ju sÀllan stor anledning att stoltsera med lÄnta förtursfjÀdrar.
För övrigt förstÄr jag inte varför kontroll av förturskön med nödvÀndighet ska vara en polisiÀr uppgift. Det förekommer olika kontroller i en myriad sammanhang dÀr polisen inte alls behöver vara inblandad. Biljettkontroller i kollektivtrafiken. Kontroller vid inpassering pÄ krogen. Har parkeringsavgiften betalats? Vad tar du för avfall till Ätervinningen? Ska man behöva tillkalla polisen om nÄgon försöker trÀnga sig före i kön i affÀren?
För att bevara tilltron i samhÀllet mÄste det vara fler Àn polisen som upprÀtthÄller samhÀllsmoralen och som har befogenheten och modet att sÀga ifrÄn nÀr nÄgon beter sig pÄ ett oacceptabelt och regelvidrigt sÀtt. Alla mellanmÀnskliga konflikter kan inte överlÀmnas till ordningsmakten att hantera. Polisen har mÄnga tyngre och högre prioriterade uppgifter att sköta Àn att slÀntra runt i förturskön till FÄröfÀrjan och försöka skilja agnarna frÄn vetet.
Ăven om problemet med köfusk vid FĂ„röfĂ€rjan Ă€r mindre Ă€n man hade anledning att frukta sĂ„ Ă€r det nedbrytande för samhĂ€llsmoralen om det fusk som trots allt finns fĂ„r fortgĂ„ obehindrat. Det finns en pĂ„taglig risk för att situationen kommer att förvĂ€rras om man inte gör nĂ„got för att förbĂ€ttra den. I en individualistisk tid finns det en tendens till egofixering och bristande respekt för de regler och spĂ€rrar som ska underlĂ€tta samexistensen i samhĂ€llet som, om denna tendens fĂ„r fritt spelrum, kan leda till normupplösning. Utvecklingen behöver motverkas. Och inte bara vid FĂ„röfĂ€rjan. Uppgiften Ă€r mycket större Ă€n sĂ„.