Jag kan inte minnas att det var nån fråga för diskussion även om jag har ett starkt minne av hur vedervärdigt svårt det var att stiga upp i ottan för att cykla till Malmros jordgubbsodlingar.
Men hade man väl kommit upp brukade försommarmorgnarna vara helande. Liksom liljekonvaljsdoften när man trampade igenom i Hedins hagen innan man kom ner till diket man fick hoppa över för att komma till jordgubbsåkern.
Där jobbade många ungdomar men också vuxna. Jag kan inte minnas någon utländsk arbetskraft.
Lite senare på sommaren väntade potatisplockning vid Hallbåter och där var vi med om utvecklingen att plocka från jord i spann och fylla i säck, tills den dagen upptagaren kom och vi fick stå och rensa vid det rullande bandet istället. En utveckling som inte minst ens knän njöt av.
I dag får inte bärodlarna folk att jobba. Inte med den tillförlitlighet som krävs för att bären ska kunna skördas och säljas. Det finns säkert de som anser att det är en positiv utveckling, ungdomar ska inte behöva jobba på loven, kanske är det också ett tecken på att vi fått det så mycket bättre att ungdomar inte ser det mödan värt.
Som ledig från skolan finns det heller inte något krav på att man ska ägna lovet åt något annat än vila om man kan det förstås. Även om sommarjobben är så mycket mer än en inkomst. Det ger viktig kunskap och erfarenhet och inkluderar en i samhället på ett viktigt sätt.
Däremot kan ingen som inte pluggar och är arbetslös hävda att det inte finns jobb just nu.
På Platsbanken (Arbetsförmedlingen) fanns i går 627 annonser med 2 411 jobb. Många gäller vården men här finns också många jobb som inte kräver utbildning eller erfarenhet.
Många företag har stora problem att få tag i folk. Bland annat Svensk Hemleverans som delar ut GT och GA men också post och paket.
Ett jobb som av naturliga skäl sker nattetid, något som kanske inte passar alla men under sommaren borde det vara ett toppenjobb för den som gillar att hänga på stranden.
Tina Ersson, chef på Arbetsförmedlingen, sa i gårdagens GT att det är svårt med matchningen där arbetssökande saknar rätt kompetens men hon säger också att det är svårt att tillsätta tjänster även utan höga kompetenskrav.
Och då tänker jag att arbetslösheten måste vara noll procent. Eller kan man välja att inte jobba och ändå gå på a-kassa?
Frida Ganshed, vd för Gotlands Förenade Besöksnäring, antyder också att det kanske finns en elefant i rummet: "Kanske att det inte finns samma driv att arbeta, bland de yngre, som det fanns förr" säger hon i samma artikel.
När maktbalansen ändras, när efterfrågan på arbetskraft är stor, behöver arbetsgivarna tänka till. Marknadskrafterna fungerar ju åt båda håll. När det är ont om jobb är det lättare att få folk utan att "anstränga sig". Men svängningarna visar också att kortsiktigt tänk i personalpolitiken straffar sig i längden, när anställda lämnar så fort de får chansen, eller när de helt enkelt fått nog.
Detsamma gäller arbetskraften, kanske att man kan klara sig utan att jobba ett tag, men i längden blir det svårt. I alla fall om man vill leva ett hyfsat normalt liv där det oftast krävs att kunna uppvisa en inkomst. Går man utan jobb för länge är det lätt att bli mindre och mindre "anställningsbar".
För unga är ett jobb inträdesbiljetten till vuxenlivet, inte minst om man befinner sig i riskzonen att hamna i kriminalitet eller missbruk. Därför är attityden – som jag tycker mig se ibland – att vissa jobb ska man inte behöva befatta sig med, förödande.