Frågan som barn- och utbildningsnämnden har att ge svar på gällande organisationen av skolorna på norra Gotland är komplicerad. Förr i tiden då barn gick i skolan där de bodde kunde kommunerna planera hur skolorna skulle organiseras många år innan barnen ens började i första klass.
Då gick det att skapa bra förutsättningar för både lärare och elever i god tid.
I dag, då det fria skolvalet styr elevunderlaget, ser vi hur Fårösund tappar i snitt hälften av elevunderlaget till årskurs 7 och Solklintsskolan omkring 30 procent.
Jag förstår tanken med det fria skolvalet, och att ge föräldrar och elever möjlighet att välja skola både för att få bästa möjliga utbildning och för att familjerna ska få ihop sina livspussel.
Problemen uppstår för de som inte kan eller vill gå i annan skola än den som är geografiskt närmast. Och de problemen ser vi nu på norra Gotland.
Jag tar för givet att det hade varit lättare att rekrytera lärare till skolorna på norr om de hade fler elever. Och att ständigt få till sig att skolorna har problem ökar knappast möjligheten att rekrytera behöriga lärare. Eller att elever inte väljer bort just de ”krisande” skolorna.
Det vi ser är en negativ spiral som till stor del skapats av ett märkligt skolsystem.
Leiph Berggren (L) säger till P4 Gotland att den kritiserade utredning, som gjordes under det förra alliansstyret på ön, borde ha fullföljts. Han är tydlig med att elevernas utbildning självklart är viktigare än hembygden. ”Barnen måste få chansen till en riktig utbildning.”
Det är svårt att inte hålla med Berggren, men vad han inte nämner är det fria skolvalets inverkan på det problem han nu vill lösa genom att slå ihop högstadierna i Fårösund och Slite.
Med det segregerande skolsystemet får vi ojämlik utbildning och ojämlika förutsättningar att ta till sig utbildningen.
Nu har vi de förutsättningarna vi har och det krävs speciella lösningar för skolorna på norra Gotland. För problemen har ingen enkel lösning så länge det fria skolvalet finns kvar.
Ska regionen tvinga barn som bor på Fårö att tillbringa flera timmar i skolbuss dagligen? Eller kan restiden kortas om eleverna skickas i olika taxibilar i stället för i samma buss? Och hur mycket kommer det i så fall att kosta?
Kommer eleverna följa med till det högstadium som blir kvar, eller väljer de andra skolor? För det finns ju rätt bra kommunikationer mellan både Fårösund och Visby som Slite och Visby. Och problemen löses ju knappast om elevantalet förblir lika lågt även efter en sammanslagning.
Centerpartiets Johan Malmros skrev en bra krönika om Fårös speciella läge häromdagen. Malmros pekar på likheterna mellan Fårö i förhållande till Gotland och Gotland i förhållande till fastlandet.
Malmros skriver att vi från Gotland är bra på att informera om våra speciella förutsättningar, vilket är bra, medan vi har svårt att se Fårös förutsättningar som till stor del är de samma, om än i mindre omfattning. Malmros anser utifrån detta att Region Gotland borde ta fram en ö-politik för Fårö, något jag håller med honom om.
Men även Johan Malmros väljer att inte nämna det fria skolvalet och de problem som det skapar för skolbarn och föräldrar på Fårö.
Skolorna på norra Gotland har problem som måste lösas. Men det är ingen enkel ekvation att få ihop då den enklaste åtgärden, sammanslagning, också skapar nya och svårlösta problem.
Jag tror att lösningen är den samma som inom alla andra välfärdsyrken nämligen att förbättra villkoren för skolanställda. En början är att ge ett lönetillägg till lärare som jobbar i skolor som har svårt att rekrytera nya lärare, men också att rekrytera fler administratörer som kan avlasta lärarna pappersarbete så de kan koncentrera sig på det de utbildat sig till. Att utbilda våra barn.
Men som sagt just nu befinner sig skolorna på norra Gotland i ett mycket tufft läge.