När kulturminister Parisa Liljestrand (M) i november förra året presenterade kulturdepartementets delar av budgetpropositionen stod det klart att det statliga utvecklingsstödet till kulturskolan drogs ner från 200 miljoner kronor 2022 till 100 miljoner för 2023.
100 miljoner är nivån stödet till kulturskolan låg på när det inrättades 2016. Det halverades till 50 miljoner 2019 efter att M+KD-budgeten klubbats igenom i riksdagen. Under 2021 och 2022 har stödet legat på 200 miljoner.
I dagarna kunde vi på Helagotland läsa en intervju med Hans-Åke Norrby, chef för kulturskolan på Gotland, som berättade att man märkt av hur allt färre familjer har råd att låta sina barn gå på kurser på Kulturskolan. I det avseendet gör statens minskade bidrag så klart än större skada.
"Föräldrar säger uttryckligen att det är för dyrt och att de inte längre kan bekosta sina barns kurser. De föräldrar som fortfarande låter sina barn gå på Kulturskolan ser vi ofta har en bakgrund inom kultur eller har en akademisk utbildning och att de trots det ekonomiska läget valt att prioritera Kulturskolan" säger Hans-Åke Norrby i artikeln.
Ett citat som vittnar om verksamhetens kanske viktigaste syfte: att nå dem som annars aldrig skulle komma i kontakt med kultur av olika slag och som därmed missar upplevelserna men också kanske insikten om att man är en talang inom olika genrer.
Idrotten går inte att komma undan som barn, även om det skulle kunna önskas mer av den så finns den där i skolan på olika vis och även hyfsat tillgänglig på fritiden.
Kulturens alla världar behöver barnen mer riktade inbjudningar till. Kulturskolan är i det avseende central.
En aktuell serie i SVT (Den blomstertid) skildrar musikens betydelse under inte minst tonårstiden. Artisterna Tusse och Linnea Henriksson jobbar med ett gäng högstadieelever för att skapa en sommarkonsert till skolavslutningen. De bildar band, skriver låtar och repar tillsammans med riktiga musiker i riktiga studios.
Linnea Henriksson minns sin egen högstadietid: "Under inspelningen av Den blomstertid väcktes många minnen från min egen högstadietid till liv och det slog mig hur mycket man formas under dessa år. Jag var väldigt hård mot mig själv under högstadiet och satte enorm press på mig själv. Att musicera blev min väg bort från allt det och det har känts stort att få introducera det för andra som behövt det. Jag har verkligen trivts på den här skolan och älskat att få se med ögonen det jag känt med hjärtat – hur viktigt musik är".
En upplevelse hon delar med många som i vuxen ålder berättar om hur viktig musiken var för deras välmående och utveckling under just denna tid i livet.
Kulturskolan är inte enda vägen dit, det finns fler ingångar för att hitta musiken, teatern, dansen eller filmen. Men ju fler vägar in, desto större chans att nå dem som står allra längst ifrån.
Att spara in på just Kulturskolan upplevs mer som en principiell politisk prioritering än ett ekonomiskt grundat beslut.