Gotlandshems planer för Gråbo ängar är dock inget som har dragits i ett svep. De har bitits av ett flertal gånger och smuttas fortfarande på. På onsdag denna vecka ska regionstyrelsens arbetsutskott yttra sig om bolaget önskemål om att förändra planerna, så att en tredjedel kan bli hundra bostadsrätter som kan hjälpa till att finansiera projektet. Regionfullmäktige kan kanske gå till beslut strax innan månadsskiftet.
Jag har tidigare skrivit om att jag ser både plus och minus med en sådan förändring av den ursprungliga planen. Å ena sidan är det bra om ett stort bostadsområde inte består uteslutande av hyresrätter. Å andra sidan är jag skeptisk till om det är så klokt att detta lilla inslag av pluralism på marginalen ska uppnås genom att ett kommun ger sig in på en marknad där det finns gott om privata entreprenörer.
Men i ärlighetens namn är jag mest trött på hur man bygger stad nuförtiden. Det är för all del inte lika illa som under miljonprogrammets dagar. Men många nya större bostadsområden med uteslutande flerfamiljshus bär fortfarande en prägel av rätt tradiga bostadsfabriker. 300 lägenheter på Gråbo ängar ser ungefär likadana ut oavsett vilken upplåtelseform de har. Och "mysigt" är inte adjektivet man sträcker sig efter.
Vi har bostadsbrist på Gotland, så oavsett om det blir 300 hyresrätter eller om det blir 200 hyresrätter och hundra bostadsrätter så är det bostäder där någon kommer att flytta in efter att de byggts. De kommer säkert att vara glada över att ha någonstans att bo. Men jag är också övertygad om att de egentligen, om de verkligen fick välja, egentligen hellre hade bott någon annanstans.
Så om Gotlandshem får klartecken så innebär det en justering av bolagets sätt att verka. Men för framtidens stadsbild och boendemiljöer gör det varken till eller ifrån. För det krävs att Region Gotland använder sitt planmonopol för att skapa möjligheter för mindre entreprenörer och enskilda medborgare med många olika småskaliga projekt i bostadsområden med flera olika boendeformer.
Är det för övrigt inte fascinerande att våra mest attraktiva boendemiljöer har det gemensamt att de är de bostadsområden som påverkats minst av modern stadsplanering?