Länsrådet Anneli Bergholm Söder försöker i fredagens GA förklara myndighetens beslut bland annat kring Manges fast food vid Fårö fyr och glasskiosken på Tofta strand. Hon försöker förklara varför verksamheter som existerat problemfritt i flera år inte längre kan få dispens och pekar bland annat på att grunden för strandskyddslagstiftningen är tillgängligheten för allmänheten och allemansrätten.
Det känns inte relevant för bedömningen exempelvis av en några kvadratmeter stor (eller liten) glasskiosk på en bred och lång strand. Speciellt inte som kiosken dessutom är temporär och plockas bort efter högsäsongen.
På en fråga om länsstyrelsens åtstramade bedömningar avslutar länsrådet svaret med:
– Samtidigt finns det alla möjligheter att överklaga ett avslag.
Det är formellt korrekt. Men det kan vara stört omöjligt att få denna överklagan ordentligt prövad, vilket ett annat aktuellt exempel demonstrerar.
Det är väl lika bra att påpeka att jag kan beskrivas som jävig i detta ärende. Jag är medlem i den golfklubb på Kronholmen i Västergarn som fick avslag på sin dispensansökan för en ändring av banans sträckning för det femte och det sjätte hålet. Banan har utsetts till den bästa i Sverige, i konkurrens med klubbar och företag på fastlandet som har betydligt större resurser. Men man vill fortsätta utveckla banan, som attraherar besökare från fastlandet även utanför högsäsong.
Visby golfklubb ansökte om dispens från strandskyddet i december 2020. I oktober i fjol nekade länsstyrelsen dispens, bland annat med hänvisning till att ändringarna skulle begränsa allmänhetens tillgänglighet.
Det får åtminstone mig att höja på ögonbrynen. Allmänheten har tillträde till platsen och skulle ha så även efter en eventuell dispens. Men jag har vistats där ofta och någonstans mellan aldrig och mycket sällan har jag sett till den. Däremot passerar friluftsliv i form av golfare i en strid ström och under mer än halva året. Det rekommenderas att vi bör gå minst tiotusen steg om dagen. Den som går en golfrunda överträffar det med råge. Där har vi verkligt friluftsliv, snarare än det teoretiska friluftsliv som länsstyrelsen överbeskyddar.
Men kunde inte golfklubben få sin sak prövad, efter länsstyrelsens avslag? Jodå. På sätt och vis. Ett mycket begränsat vis.
Klubben överklagade till mark- och miljödomstolen. Den tog i januari två dagars handläggning på sig för att avslå överklagandet. Svenska domstolar som är överhopade av ärenden tar ofta alltför lång tid på sig. Så icke i detta fall. Prövningen gick så kvickt att man undrar om den alls ägde rum i något verkligt avseende.
Golfklubben valde då att överklaga till nästa instans, mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt. Den yttrade sig för ett par veckor sedan. Den medger inte ens prövningstillstånd.
Det går att alltså överklaga länsstyrelsens beslut. Men åtminstone i det här fallet tycks det beslutet ha tilldelats så stor vikt att behandlingen av överklagandet framstår mer som en meningslös formalitet än som en verklig möjlighet.
En verklig prövning av dispenser från strandskyddet borde väga olika intressen mot varandra på ett relevant sätt. Men vi tycks ha hamnat i en situation där vissa intressen som knappt existerar mer än på ett teoretiskt plan tilldelas en vikt som om de vore gjutna i bly, medan verkliga intressen av betydelse behandlas som mörk materia, den materia som många fysiker tror existerar men som än så länge inte kan observeras. Mörk materia och mörk energi har för övrigt beräknats utgöra över 95 procent av universum.