Anneli Bergholm Söder menar att tolkningen inte kan göras på annat sätt än så som man nu gjort.
Cafét vid Fårö fyr fick nyligen avslag på sin strandskyddsdispensansökan. Glasskiosken på Tofta strand fick samma besked när man ansökte om tillfällig dispens under sommarsäsongen. En dispens man beviljats under 15 års tid.
Sudersannas strandcafé på Fårö var föremål för samma typ av diskussion förra året. Då fattade det dåvarande länsrådet Peter Molin beslut om att bevilja dispensen från strandskyddet för tre säsonger. Sedan dess har Molin gått i pension och Gotland har fått ett nytt länsråd i Annelie Bergholm Söder. Hon anser att bedömingen av strandskyddsdispenserna är en komplex apparat.
– Strandskyddslagstiftningen är egentligen väldigt spetsig. De flesta av de dispenserna som ges är i förhållande till fasta byggnader och liknande. Sen dömer domstolarna med jämna mellanrum och vi får ytterligare vägledning. Det blir då tydligare vad som är ett "allmänhetens intresse". Då kan det vara så att det ändrar sig från år till år, eftersom det blir tydligare, säger hon.
Är inte en glasskiosk på en badstrand i allmänhetens intresse då?
– Ja, om man inte tittar på lagstiftningen. Men nu har vi en lagstiftning att förhålla oss till och vi är de som tillämpar den.
I fallet glasskiosken på Tofta strand menar länsrådet att den enkelt kan flyttas 50 meter upp från stranden. Detta trots att glasskioskens ägare tydligt förklarat de negativa konsekvenserna av en flytt:
"En placering utanför strandskyddat området kommer att påverka omsättningen så mycket att det troligen inte är lönsamt att driva verksamheten", skrev man i ett mail till handläggaren på länsstyrelsen innan dispensen avslogs.
Tofta strand blir utan glasskiosk i sommar. Ärendet är dock överklagat av den sökande.
Länsrådet menar att problemet ligger i att lagstiftningen inte är tillräckligt tydlig och att det därför kan göras olika bedömningar.
– Därför kan jag hålla med om att det behöver finnas en tydlighet och en transparens i hur vi resonerar. Det är därför vi skriver beslutsmotiveringar och hänvisar till den rättspraxis som finns.
Annelie Bergholm Söder hänvisar till att grunden för strandskyddslagstiftningen är tillgängligheten för allmänheten. Likaså menar hon att allemansrätten är.
– Vi måste se till enskilda ärenden, samtidigt som vi måste höja blicken och titta på vad det här innebär? Vi vet att Gotland får en ökad befolkning, ett ökat tryck från turismen, vilket gör att fler och fler kan söka dispens. Då blir det svårare. Tittar man på en enskild glasskiosk kan det kanske tyckas orimligt, men står det tio stycken uppställda, då behövs en tydlig lagstiftning att förhålla sig till.
Har ni stramat åt er bedömning?
– Min bedömning är att vi följer den lagstiftning som finns. Vi tittar på de kriterier som finns och följer rättstillämpningen från domstolorna. Utifrån det är det svårt att kunna ge dispens, även om man fått dispens tidigare. Samtidigt finns alla möjligheter att överklaga ett avslag.
Sudersannas vid Sudersand på Fårö har en dispens som gäller i två år till.
Vilken del i besluten har du som länsråd vid dessa beslut?
– Jag är absolut en viktig del som beslutsfattare i det här och jag är ödmjuk i att mina bedömningar kan överprövas.
Annelie Bergholm Söder anser inte att bedömningen av strandskyddsärenden skiljer sig mellan hur hon bedömer och hur hennes företrädare, Peter Molin, bedömde ärenden.
– Jag hoppas verkligen inte att våra bedömningar skiljer sig åt och utgår ifrån att vi båda tittar på den lagstiftning som finns.
Peter Molin var länsråd när han beviljade dispens för Sudersannas 2021.