Just nu ter sig ju den nya cykelbanan till Visborg inte speciellt ändamålsenlig. GA skrev i onsdags om hur cykelbanan egentligen är den enda delen av förberedelserna för ett nytt stort bostadsområde som kunnat genomföras.
Att cykelbanan just nu inte leder till så mycket som tänkt är inte problemet. Även om den kommer att vara underutnyttjad ett tag, så är ju investeringen inte bortkastad så länge planerna för Visborg så småningom realiseras. Bristen på cyklister på nya cykelbanan är inte problemet.
Att omfattande bostadsbyggande försenas när efterfrågan på nya boenden är hög är värre. Bristen är ett stort hinder för Gotlands fortsatta utveckling. Nya gotlänningar behöver någonstans att bo och när nyproduktion uteblir drabbar det både inflyttare och de företag och organisationer som vill rekrytera dem.
Bakom dödläget ligger att upphandlingen av en generalkonsult för exploateringen överklagats och att den rättsliga prövningen dragit ut på tiden.
Fördröjningen är bekymmersam i det aktuella fallet. Den är dock ingen isolerad händelse. Rättsliga prövningar tar överhuvudtaget för lång tid i Sverige och till förvaltningsrättens situation bidrar det naturligtvis att just offentliga upphandlingar överklagas i högre utsträckning i Sverige än i jämförbara länder. Det har blivit något bättre än det har varit. Senast i februari i år infördes en lagändring med syftet att förenkla tillämpningen av upphandlingsreglerna. Men det behövs fortfarande insatser för en effektivare överprövning av offentliga upphandlingar.
Sakkunskapen hävdar att en av anledningarna till att upphandlingar överklagas så ofta i Sverige är brister i själva upphandlingarna. Kraven på anbudsgivarna är ofta för otydliga eller helt enkelt onödiga och komplicerande. Många företagare undviker också att lämna anbud eftersom de upplever processen som för osäker och arbetskrävande. Resultatet blir ofta att upphandlingen blir dyrare än den borde behövt bli.
Det kan säkert vara riktigt. Kanske är svenska myndigheter något mer valhänta än andra vid upphandlingar. Men jag har svårt att se att det skulle förklara hela skillnaden. Jag misstänker även att den svenska rättstillämpningen är sådan att rättsväsendets bedömningar gör det mer troligt att det lönar sig att överklaga. Risken blir liten och avkastningen potentiellt stor.