En stor del av den politiska debatt som pågår på sociala medier bygger på att splittra landet mer än det redan är. Där sprids lögner utan betänklighet samtidigt som politiska motståndare smutsas ner genom att feltolkas med flit. Allt för att splittra vår demokratiska grund och det samhälle vi byggt upp.
Ett exempel på detta kom i samband med att SVT meddelade vilka personer som tar över Alice Teodorescu Måves roll som programledare för debattprogrammet Teodorescu & Suhonen.
En av de tre som är tänkt som ny programledare är youtube-debattören Henrik Jönsson. Jönsson presenterar sig själv som libertarian, vilket är en politisk inriktning där statens inblandning ska vara så liten som möjligt precis som skatten. Det en libertarian anser räcka av statlig inblandning är ett strakt försvar, ett starkt rättsväsende och ett ansvar för samhällets grundläggande infrastruktur. Resten ska människan och marknaden lösa själva, och har man inte råd får man ta sig i kragen eller stå sitt kast.
Att vara libertarian i Sverige eller för den delen Norden är i sig kontroversiellt utifrån hur länderna valt att organisera samhället. En väl utbyggd och gemensamt finansierad välfärd är ju raka motsatsen till det samhälle en libertarian vill se.
När Jönsson nyligen presenterades av SVT gick tokhögern i taket. SVT hade nämligen benämnt Jönsson som just kontroversiell. På en känd riksdagsledamots sociala medier där det numera inte förmedlas så många danssteg i gylleneskor, utan mer av högerpopulistisk politik, ifrågasätts att SVT benämnde Jönsson som kontroversiell. I kommentarsfälten flödar hatet mot SVT och frågan hur regeringen kan låta SVT finnas kvar ställs i flera inlägg.
Att SVT kallar en kontroversiell debattör för just kontroversiell används på ett hätskt sätt för att underminera public service. Och att det sker på en riksdagsledamots konto ser jag som bekymmersamt.
Ett annat märkligt beteende som förpestar den politiska debatten är en märklig form av auktionsbeteende, där den som skriker högst eller lagt det högsta budet vinner allt ifrån debatten till att ta sig rätten att smäda de som inte tog i lika mycket.
Under den senaste valrörelsen såg vi tydliga exempel på detta från de högernationalistiska partierna. Allt ifrån elpriser till bränslepriser skulle sänkas hur mycket som helst och direkt, bara de fick makten. Beteendet var så oväntat att till och med SVT:s mycket erfarna politiske kommentator Mats Knutson överrumplades. Någon liknande form och omfattning av överbudspolitik hade aldrig tidigare skett i landet.
Men auktionsbeteendet visar sig också i sättet som S och M tävlar om vilket parti som varit mest emot invandring de senaste 30 åren. En budgivning de dessutom aldrig kommer att vinna på grund av SD:s med sina nazistiska och rasistiska rötter.
Nu är auktionsbeteendet i sig inte nytt. Politiker har genom åren ofta försökt att överträffa varandra gällande olika reformer som gynnar samhället. Men jag upplevde då att de som vann budgivningen var goda segrare och tackade för kampen. Den uppmärksamhet som budgivningen gett en viss fråga sågs viktig och då var alla partiers bud viktiga. Det hände till och med att de som bjöd högst förlorade då budet inte var trovärdigt. Men i dag ifrågasätts inte buden och debatten fortsätter på ett mycket negativt sätt efter det att auktionen är klar då vinnaren häcklar förloraren.
Den som skriker högst eller använder det starkaste uttrycket anser sig självklart ha rätt medan de samtidigt påpekar att de som inte uttryckte sig lika starkt har fel.
Hur någon som vill nästan lika mycket kan anses ha fel är för mig helt uppåt väggarna då politik sällan är svart eller vitt och jag anser att det beteendet visar att debattklimatet i Sverige hamnat i en djup kris.
Nu är det inte bara i rikspolitiken detta grepp tas till utan även här lokalt ser vi hur auktionsbeteendet smyger sig in. När jag anser att det varsel som Svenska Spel lagt är allvarligt, blir det översatt av Gotlänningens politiska chefredaktör, Eva Bofride, till att jag viftar bort problematiken.
Ja, jag skrek ju inte högst, eller använde det starkaste uttrycket, men att utifrån det påstå att jag som ser allvarligt på varslet, viftat bort det, visar att debattklimatet har sina svackor även här på Gotland.
Lästips.
Det är inte ofta jag och Mats Linder politisk chefredaktör på Gotlands Allehanda är överens, men plötsligt händer det. I veckan skrev Linder en ledare om självscanning i matbutikerna. Han uttrycker precis vad jag själv tycker, men inte lyckats sätta i pränt. Nu gör jag inte heller det då Linder förekom mig så jag rekommenderar er i stället att läsa hans ledare.