När valet var över fanns det, precis som vid valet 2018, inget givet regeringsalternativ. Vare sig på riksplanet eller lokalt.
På Gotland förlorade Centerpartiet såväl makten i regionen som mandatet i riksdagen. Ett hårt slag för ett hårt arbetande parti så klart. Men nu ville fler gotlänningar se Jesper Skalberg Karlsson (JSK) bredvid Hanna Westerén än de som hellre såg att Lars Thomsson fortsatte sitt arbete där.
Vi får hoppas att gotlänningarnas beslut leder till bra konsekvenser för Gotland. Än så länge är det väldigt tyst från JSK medan Hanna Westerén verkar göra vad hon kan för att lyfta och sätta ljuset på inte minst katastrofen med de höjda priserna i gotlandstrafiken.
JSK har från riksdagens plenisal deklarerat att han tycker att regeringen gjort vad den kan i frågan vilket är oroväckande.
För Centerpartiet väntar ett tufft men spännande arbete att utvärdera och uppdatera sin politik. Man har gjort det förr och då från långt lägre nivåer i opinionen än nu. Det är ett nyttigt arbete för ett parti att nagelfara sin politik och sina argument. Fler borde prova.
Dessutom ska man byta partiledare, spännande tider.
Det mest överraskande resultatet av det lokala valet var nog ändå att Miljöpartiets toppnamn, Katarina Krusell, hoppade av politiken helt efter att ha fått en handfull färre personkryss än Jennifer Medin. Att tolka detta som ett misstroende var väldigt märkligt och kanske får vi veta den egentliga orsaken när lite tid har passerat.
Ett starkt minne är valet av talman i Sveriges riksdag. Ett val som har stor symbolisk betydelse och uppdraget är ett av de mest ärofyllda man kan ha. Talmannen står näst under kungen i rang för landet. Hans ersättare får inte samma höga status men posterna är ändå högt värderade förtroenden.
Tidöpartierna hade redan gaddat ihop sig och även om själva Tidöavtalet ännu inte fanns på pränt hade man kommit överens i frågan om valet av talman: Julia Kronlid (SD) skulle bli andre vice.
Normaliseringen av det främlingsfientliga populistpartiet SD har gått i en rasande fart sedan de forna allianspartierna (utom C) tagit in partiet i värmen och till och med gjort det till sin ledstjärna. Därför var det synnerligen på sin plats att beskriva vad det är som händer från riksdagens talarstol.
Ett uppdrag miljöpartisten Annika Hirvonen utförde med den äran. Jag får ännu rysningar av obehag när jag tänker på den dåliga (men viktiga) stämning detta skapade. Lyssnade du inte då, gör det nu, det finns på riksdagens webbplats.
Lokalt resulterade valet till slut i ett oväntat S&M-styre. En ohelig allians som marknadsför sig själv ungefär som "bästa kompisgänget med massor av energi".
Ni vet ett sånt där blocköverskridande samarbete i mitten som hånades under hela valrörelsen men som är ett faktum i många kommuner och regioner, både före valet och efter valet. Än har samarbetet inte prövats utifrån vad partierna inte vill, de har som bekant ganska olika ingångar inte minst i den ekonomiska politiken.
Relationen lär sättas på prov under 2023, förhoppningsvis håller den ihop för den som tror att det finns några realistiska alternativ får gärna räcka upp handen.
På måndag fortsätter vi sammanfattningen av 2022, det blev som bekant ett händelserikt slut på året.
GOTT NYTT ÅR!