Det råder rent allmänt ingen tvekan om att vi behöver blir fler som delar på kostnaderna för vår välfärd. Men om vi befolkningen växer, fast mest med invånare som inte arbetar, får vi problem med bemanningen i samma välfärd.
Det är en ekvation som är minst sagt delikat att hantera.
I torsdagens GT kunde vi läsa en intressant artikel med dessa frågeställningar. Det har länge varit känt att Gotland har den största utmaningen i landet framåt när man studerar andelen av befolkningen som ska försörja den andel som inte arbetar. Barn, arbetslösa, sjuka och gamla.
Gotland har redan nu högst medelålder av alla landets län. Från 1998 till 2021 har den stigit från 40,3 år till 45,2 år, att jämföra med riket i stort där medelåldern under samma period gått från 40,0 år till 41,6 år.
Den "demografiska försörjningskvoten" som visar visa antalet yngre (0-19 år) och äldre (65+) i relation till antalet i arbetsför ålder (20-64 år) är den tredje högsta i landet, efter Kalmars och Dalarnas län.
Trenden visar också att Gotland försörjningskvot stiger brantast.
Regionen har redan i dag bekymmer med bemanningen, inte minst inom äldreomsorg och hemtjänst. Privata aktörer kan lägga ner men regionen har ett krav på sig att erbjuda dessa tjänster. Ser vi framåt en utökning av antalet bemanningsföretag även inom dessa sektorer?
För de anställda skulle man kunna önska detta för möjligheten att höja löner och få bättre villkor. För regionen vore det förstås mindre önskvärt.
Men även om alla som jobbar i välfärden i dag stannar kvar på sina jobb är behovet av nyrekrytering framåt enormt.
"För att ersätta den så skulle varannan person som går ut skolan nu framöver behöva anställas till kommun och region bara för att täcka upp de som går i pension. Och det gäller Sverige i stort, lägg därtill att Gotland har en än sämre försörjningskvot så är det ännu fler i arbetsför ålder som behöver komma till Gotland" säger Göran Skoghage, koncerncontroller på Region Gotland i GT-artikeln.
Utjämningssystemet kompenserar en del men systemet är också hårt kritiserat av inte minst stockholmskommuner som anser att de blir orättvist behandlade, att "deras" pengar går till kommuner som istället borde anpassa sig efter sin kostym.
Här kan man svara med att alla dessa kommuner som är berättigade till utjämningsbidrag med stor sannolikhet har försett många stockholmskommuner med färdigutbildad arbetskraft. Personer man inte haft några kostnader för under uppväxt och utbildning som kommer in och direkt bidrar till kommunens ekonomi och bemanning i både företag och offentlig sektor.
(Och som sen flyttar tillbaka till exempelvis Gotland för att njuta sitt pensionärsliv).
Ett sorts inofficiellt kompetensförsörjningsbidrag.
Dagens system kanske inte är perfekt men det finns av en orsak och att ta bort det skulle definitivt inte vara rättvist.