Vi är nog många som tycker att vad än resultatet blir av svenskarnas val så låt det bli tydligt åt ena eller andra hållet. En mandatperiod till med kompromisser under galgen orkar vi inte med. Vare sig väljare, partier eller politiska kommentatorer.
Just nu lutar det på riksplanet åt en övervikt åt höger, där M, KD och L, som styvmoderligt erbjudit SD att vara med som stöd utan att få sitta i regering, verkar landa i att bli stödpartier åt SD. Precis som Nina Rung träffsäkert beskrev läget i gårdagens GA.
SD är i flera opinionsundersökningar större än Moderaterna vars stöd verkar vara på nedåtgående. Om svenskarna vill att Jimmie Åkesson ska leda vårt land ska det naturligtvis också bli så. Det är så demokratin fungerar. Här inställer sig ett problem och det är att så många röstar på SD i protest, inte för att de sympatiserar med partiets politik.
Vårt demokratiska system fungerar dock inte som ett öråd där man röstar bort partier. Det parti man röstar på är också det parti man får.
På Gotland står valet mellan en borgerlig sammansvetsad allians och en rödgrön koalition där S oftast står nära de borgerliga medan V, MP och FI oftare röstare emot. Feministiskt Initiativ ställer inte upp i årets kommunalval vilket för den lokala politiken inte betyder särskilt mycket eftersom vi redan har flera vänsterpartier. Däremot kommer detta lilla partis engagemang, kompetens och hårda arbete att vara saknat. Oavsett vad man tycker om deras politik har de tagit sitt demokratiska mandat på fullaste ansvar vilket är värt all respekt.
Den stora skillnaden mellan de två lokala blocken är synen på regionens ekonomi. De rödgröna står inte bakom regionens ekonomiska mål när det gäller. Det i grunden självklara styrmedlet att det är ekonomin som styr vilken verksamhet och välfärd regionen kan erbjuda ifrågasätts gång på gång, dock aldrig när just detta styrmedel slås fast i samband med budgetbeslutet.
Hade alla rödgröna förslag om att utöka ramar och verksamhet genomförts, hade vi inte haft ett så stabilt läge vi har nu inför stundande lågkonjunktur och högst osäkra prognoser för elpriser och alla andra kostnader som skjutit i höjden.
Om det blir som undersökningarna visar och det blir maktskifte kommer de rödgröna partierna till ett dukat bord med välfyllda skafferier och det är med viss oro man tänker på hur detta kan komma att förvaltas.
En annan skillnad är inställningen till landsbygdsutveckling i praktiken. Socialdemokraterna kritiserar det borgerliga styrets insatser för landsbygden och beskriver det som "spektakel" och misslyckanden. Som att de på riktigt hoppas att satsningarna ska gå i stöpet.
Om man sätter partiet före resultaten, alltså att det är viktigare att andra partier misslyckas, än att det blir bra lösningar för Gotland, då tycker jag man borde tänka till lite för vilka signaler det skickar från politiken.
Vi behöver fler som ser lösningar och kan erbjuda framtidstro utan att lova allt till alla. Gotland har utvecklats väl de senaste fyra åren, trots ganska tuffa omständigheter. För min del får det gärna fortsätta på inslagen linje.