Beslutet att under högsäsongen skicka en av Fåröfärjorna till Almedalsveckan får ju åtminstone mig att ifrågasätta Trafikverkets kapacitet och prioriteringar. Det har orsakat kraftiga motreaktioner och berättigad kritik. Så onödigt. Det var inte det bästa upplägget inför Trafikverkets presskonferens i Visby under måndagen, där man presenterade vinnaren i upphandlingen av Gotlandstrafiken från februari 2027 till januari 2035.
Vinnaren var ju inte så överraskande. Möjligen var det en överraskning att det var ett Danmarksbaserat dotterbolag, Alvina Shipping, som stod för anbudet. Detta av skattetekniska skäl. Det svenska tonnageskattesystemet är inte speciellt fördelaktigt. Tvärtom, faktiskt. Men samtidigt försäkrades det att det ska vara svenska besättningar med svenska kollektivavtal som bemannar färjorna.
När en svensk statlig myndighet utser en svensk upphandlingsvinnare som tar en omväg via Danmark så finns det anledning för regeringen att fundera över hur förutsättningarna kan förändras.
Med tanke på att de i mycket har motstridiga intressen – inte minst vad ekonomin beträffar – så var både verk och rederi påfallande nöjda under presskonferensen. Det är glädjande att avtalet innehåller takpris för öbor och gods. Likaså att koldioxidutsläppen ska minska och att fluktuationer avseende bränslepris inte ska få lika starkt genomslag som under rådande avtal och att totalförsvarets intressen ska vara tillgodosedda.
Men vi vet inte lika mycket om avtalet och dess effekter som Trafikverket och operatören gör. Och djävulen bor som bekant ofta i detaljerna. Än så länge är det därför bäst att nöja sig med att konstatera att det inte framkommit några omstörtande försämringar med det nya avtalet, men väl några förbättringar.
Sedan finns det mer grundläggande invändningar att göra mot upphandlingens upplägg och mot bristen på insyn för dem som är beroende av trafiken.
Trafikverkets generaldirektör Roberto Maiorana vill inte svara på hur många anbud som hade inkommit. Han nöjde sig med att konstatera att anbuden var få och att detta i hög grad beror på att kraven var så högt ställda. Även i detta fall får Trafikverket ligga som det bäddat.
Avtalet innebär att trafiken kommer att bedrivas med befintliga färjor, förutom att ett nytt fartyg kommer att tas i drift under avtalsperioden. Med den säkerhet som en vunnen upphandling för med sig så hoppas rederiet nu kunna inom typ ett år beställa ett fartyg enligt Horizon-konceptet. Den nya färjan, som ska kunna köras på vätgas, skulle i så fall kunna tas i drift i och med det nya avtalet 2027 eller strax därefter.
Det finns anledning att vara skeptisk till om vätgasdrift kommer att visa sig vara en realiserbar ambition. Ingenting av den infrastruktur som skulle behövas finns på plats och det finns problem med ekonomi, teknologi och stora energiförluster vid framställningen av vätgasen. Men vätgas är för all del inte det ena bränsle som den nya färjan ska kunna köras på.