Det är på alla sätt en olycklig utveckling.
Inte minst för att hela vår demokrati bygger på att det finns personer som vill engagera sig politiskt. Då menas inte demokrati i något övergripande symboliskt perspektiv utan praktiskt och konkret i hur varje del av vårt samhälle är uppbyggt.
Bakom all verksamhet som ingår i regioners, kommuners och statens regi finns politiska beslut som fattas av politiker. De allra flesta är fritidspolitiker. Politik är alltså inget eget område som bara berör dem som är politiskt aktiva.
Det här är självklartheter så klart, men ändå behöver det understrykas.
För en tid sedan fördes en debatt på insändarsidorna där SSU berättade om hur de inte var välkomna i skolorna på Gotland och att motiveringen var "alla eller inget" och eftersom alla ungdomsförbund inte finns representerade på ön så kunde man inte bjuda in dem som fanns.
Dåvarande utbildningsdirektör, Torsten Flemming, svarade att någon sådan regel inte finns, att det är rektor som bestämmer och att alla beslut i frågan ska vara objektiva. Det finns alltså stort utrymme för lokala beslut vilket är nödvändigt då politiken ser olika ut på olika orter.
Däremot kan man inte bjuda in sig själv till skolan, ska partier bjudas in ska det göras under ordnade former där till exempel alla lokala partier i fullmäktige är med, eller riksdagspartier eller vad man bestämmer sig för.
Skolans allmänna inställning är att partier är välkomna och utgör ett viktigt inslag i skolans demokratiska uppdrag.
Häromdagen (och i dagens GT) kunde vi läsa på Helagotland att arrangören av Tingstädedagen beslutat att inte erbjuda plats för politiska partier. Det står en arrangör helt fritt att bjuda in vilka den vill, däremot sätter beslutet ljus på hur politiken gått från en självklar del i till exempel en marknad, till att betraktas som särintressen som inte har nån naturlig förankring i en sockenmarknad.
Jag ifrågasätter som sagt inte just detta beslut. Det är fullt rimligt att ha en begränsning och egen inriktning för sitt eget evenemang.
Men jag tycker det finns en tendens i hela samhället att politiken ses som något som man inte ska behöva befatta sig med. Och det är olyckligt.
En läsarkommentar till artikeln om att partierna inte bjuds in till Tingstädedagen visar vad jag menar: "Tack! Politikerna kan stå på valåret och diskutera och prata, annars så vill jag hellre se dem jobba på kontor osv".
Om politiker bara ska få synas och höras inför val får vi en väldig skev bild av både politiken och politikerna.
Tvärtom behövs fler mötesplatser för dialog mellan politiker och medborgare mellan val.
Men då behövs också ansvarsfulla partier som respekterar regler och som inte skapar tumult eller får vissa grupper att känna obehag och rädsla.
Dialogen kan inte heller alltid ske på partiernas villkor, när de behagar. Man behöver ha öppna kanaler där man bemödar sig att svara, ge sig in i olika debatter och förklara sin inställning och hur man jobbar med olika frågor.
Inte bara i talepunkter inför val utan i vardagen. Här finns några goda lokala exempel men de är tyvärr undantag.
Så slutsatsen för detta resonemang är att vi behöver fler, inte färre, mötesplatser där politiker och medborgare/väljare kan föra avslappnade samtal och mötas utan att den ene har en röst som kortsiktigt behöver värvas för att det stundar val.