Kung George V hade en läkare som tyckte mycket bättre om de seriösa brittiska morgontidningarna än om kvällspressen. Det var en av anledningarna till att Lord Bertrand Dawson gav kungen en dödlig injektion morfin strax före midnatt 20 januari 1936. Det uppdagades 50 år senare när läkarens dagbok publicerades, där han också berättade om sina motiv. Han ville bespara den svårt sjuke kungen en plågsam död. Och han ansåg det lämpligare att det var morgonpressen som var först med nyheten. Då var det viktigt att döden inträdde vid en lämplig tidpunkt.
Dödshjälp har alltid förekommit, av goda eller – som i det här fallet – av dåliga skäl. Strängt taget var det ju inte heller dödshjälp som George V fick. Kungen hade inte bett om att få dö.
Frågan om en värdig död har blivit viktigare när mänskligheten blivit bättre på att upprätthålla livet. Vad ska svårt sjuka och lidande behöva stå ut med, medan sjukvården håller dem vid liv trots plågsamma åkommor som det inte finns någon bot för.
I viss mån ägnar sig sjukvården i Sverige redan åt dödshjälp, men av det mer passiva slaget. Man slutar medicinera. Man kopplar ur droppet. Man ger sövande läkemedel som sänker medvetandenivån och påskyndar döden. Men den kan ändå komma alltför långsamt och under plågsamma former.
Andra europeiska länder – som Nederländerna, Belgien och Schweiz – har legaliserat en ansvarsfullt praktiserad dödshjälp. I skrivande stund är jag just hemkommen från en resa till Helsingfors, där jag följde Finlands valrörelse. En av de riksdagskandidater jag träffade fick frågan om vilka ämnen som tagits upp av de väljare han träffat under valrörelsen. En av de mest framträdande var frågan om dödshjälp. Partierna är kanske inte överdrivet intresserade av att ta i frågan. Men medborgare anser den viktig.
Den som framför alla andra har aktualiserat dödshjälp i Sverige är den gotländska läkaren Staffan Bergström. Detta genom att bistå med dödshjälp på ett sätt som han menar är både legalt och förenligt med de krav som bör ställas på läkare. Han friades också av domstolen. Men hans agerande kritiserades av Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) berövade honom läkarlegitimationen. Detta skulle nu ha prövats i domstol, men målet har skjutits upp till nästa månad.
När GT skrev om detta häromdagen berättade tidningen också om det omfattande stöd Staffan Bergström fått i den offentliga debatten, bland annat från andra delar av professionen än den som är representerad i IVO och HSAN.
Det finns uppenbarligen expertis som ser det medmänskliga behovet av en ny syn på dödshjälp. Men det kommer att krävas politiska beslut för en ny och rimlig ordning. Och det finns en majoritet i riksdagen för att utreda frågan. Jag hoppas verkligen att regeringen agerar och inte paralyseras av interna meningsmotsättningar. Liksom jag hoppas att Staffan Bergström i en nära framtid får sin legitimation tillbaka.