Samtidigt som samhället på många olika sätt slår knut på sig självt för att hitta lösningar för att erbjuda unga människor vägar att växa finns många färdiga och pågående projekt som slåss för sin överlevnad.
Gotlands Musikalkompani är ett. Det går faktiskt inte att överskatta vilken betydelse Sofia Ahlin Schwanbom haft för väldigt många unga gotlänningar. Inte bara dem som sedan fått egna framgångsrika karriärer, vem vet, de hade kanske ändå nått dit. Större är hennes öga och omsorg om varenda en av alla unga som äntrat scenen i någon av alla de föreställningar hon gett liv åt.
I en insändare från förra året kan vi läsa om en av dessa, Torunn Fokesson skriver. "Hon är en eldsjäl och en räddare, jag är själv en av dem hon räddat, för många, många år sedan. Hon vet förmodligen inte om hur mycket hon hjälpte mig, men hon såg mig, såg hur dåligt jag mådde, frågade om det, brydde sig om svaret och hjälpte mig att få en sysselsättning tills jag kunde stå på egna ben".
Tack vare att de flesta musikaler kräver många personer på scenen har här funnits en plats för alla. Inte bara de som står längst fram utan också för dem som trivs bättre som en del av en större grupp och där ändå kan få uppleva samma känsla som "stjärnorna" längst fram.
Musikalerna har varit storslagna och magnifika inte minst tack vare samarbetet med Gotlandsmusiken och länsteatern.
När Sofia Ahlin Schwanbom nyligen gick ut och meddelade att nu är det slut, att "Den osynliga tråden" blev kompaniets sista uppsättning kom det som en kalldusch för många.
Det finns ingen syndabock, det är den krassa verkligheten gör sig påmind genom att det helt enkelt inte finns någon scen för musikalkompaniet att verka på. Wisbygymnasiets aula är ombyggd för skolans behov men fungerar inte längre för en stor musikaluppsättning.
Wisby strand är på många sätt som gjord för musikal men här är hyran så hög att det inte är ett alternativ.
Än så länge.
Finns det något som skattefinansierade kulturstöd bör användas till så är det verksamhet som denna. I artiklar om kompaniets beslut att pausa verksamheten talas det om "hundratusentals kronor" i hyra som det inte finns täckning för.
För unga som gillar (och har läggning för) sport är det självklart att det ska finnas fotbolls- innebandy- och basketplaner.
Kan vi verkligen inte se till att dessa resurser letas fram för att även säkra en någorlunda långsiktighet för alla unga som inte har något annat alternativ om de drömmer och lever för att stå på scen för att sjunga och agera.