Det gör mig arg och uppgiven varje gång jag ser vuxna människor som tror att det handlar om deras rätt att till exempel säga "n-boll" eller ha tolkningsföreträde över vem som är man och vem som är kvinna.
Hur de anser att deras rätt att låta bli att lära sig väger tyngre än rätten för de medmänniskor man kränker.
Att bli arg och kalla människor för obildade fungerar sällan, även om det faktiskt handlar om just det, bildning. Därför är det bättre att berätta människors historia.
I lördags kunde vi läsa i GT om Andromeda i Etelhem. En 22-åring som definierar sig som queer, asexuell och ickebinär. Hen förklarar pedagogiskt och utan krusiduller vad det innebär och på ett generellt plan är det viktigt att ha koll på att det finns fler sätt att vara än de två juridiska kön som finns i dag.
Andromeda berättar att hen förstår att det kan vara svårt att förstå vilka ord man ska använda, många är rädda för att säga fel och omedvetet kränka någons integritet.
"Jag blir alltid avläst som kvinna och det är okej när det är en främmande person som inte känner mig, men efter att ha förklarat läget hoppas jag ändå att andra rättar sig efter min vilja och verklighet".
Precis så. Är du nyfiken – fråga och respektera det svar du får.
Som vuxen är det så klart lättare att hantera både sin egen osäkerhet i att inte passa in i samhällets normer, och omvärldens okunskap och ibland vägran att låta människor själva bestämma vilka de är.
Berättelserna är många om hur transpersoner som barn haft det svårt. Känslan av att vara fel, onormal och avvikande – och samtidigt ha en stark övertygelse att man inte är den andra tror – den kan så klart bli övermäktig för ett barn.
Att känna att något är fel med en själv men att det som är fel är så stort och otänkbart att man inte ens kan prata om det, tro att man är ensam i världen. Att få träffa andra med samma tankar, bli bekräftad för den man är, förstå att det inte är något fel, sånt är så klart ovärderligt.
Med det i åtanke blir man illamående när ett planerat läger för barn och unga i denna verklighet får ställas in efter att det kommit fram att det planeras aktioner mot lägret av folk som anser sig ha rätt att tala om för andra hur de ska vara.
Lika uppgiven blir man av att läsa att vuxna människor på fullt allvar tror att transpersoner går igenom en könskorrigering för att få fördelar av olika slag.
Kommentarerna kring detta syns i artiklar om fotbollsspelaren Nilla Fischers självbiografi där hon bland annat berättar om hur spelare i landslaget tvingades visa upp sina könsorgan för att bevisa att de var kvinnor. Nilla Fischer är inte trans, hon är en kvinna som spelat fotboll på högsta elitnivå.
Men att hon, och andra kvinnliga spelare, tvingas visa könet inför en match är inget konstigt alls tycker både kvinnor och män i kommentarerna. Med en sån "lesbisk frisyr" är det inte konstigt att det blir oklart hur det ser ut mellan benen.
Andra hänvisar till alla de "jättemånga" som "låtsats vara kvinnor" för att lättare vinna medaljer i olika idrotter. Klart man måste kolla.
Om nån behöver argument för att frågor kring hbtqia+ behöver fortsätta att lyftas och rättigheter värnas, är det bara att se sig omkring.