Prognosen för ytterligare insatser från regeringen för sänka kostnaderna för resenärer och frakt i Gotlandstrafiken var aldrig god. För det första behöver man hitta någon väg runt EU-regler för avvikelser från redan gjorde upphandlingar. Men dessutom tycks viljan att söka denna väg saknas. Och det blev än tydligare när infrastrukturminister Andreas Carlsson (KD) svarade på Ted Ljungqvists propå. Den öppning han erbjuder ter sig inte speciellt lovande, att han ”noggrant kommer att följa händelseutvecklingen i de utmanande tider som nu ligger framför oss".
Men det är en öppning som Gotland har all anledning att ta på allvar. Lindring för höga färjepriser tycks inte komma snart, men den ansvarige ministern säger sig åtminstone vara öppen för åtgärder beroende på "händelseutvecklingen".
Det gäller för Gotland att snarast möjligt samla både hårda och mjuka fakta om hur färjetrafiken och dess volymer påverkas av den nya högre prisnivån och hur detta i sin tur påverkar Gotland.
Hur utvecklas antalet resande och mängden frakt?
Hur påverkas besöksnäringens bokningsläge? Hur påverkas branscher som i hög grad påverkas av besöksnäringen, som exempelvis handel och restaurang?
Hur påverkas övriga näringslivet, vad gäller avsättning för varor och tjänster men även rekryteringsmöjligheterna?
Får färjepriserna påvisbara effekter för bostadsmarknad och byggande?
Vad händer med Gotlands arbetsmarknad.
Alla påvisbara effekter som är negativa för Gotlands utveckling är goda argument för att regeringen måste agera. Tyvärr innebär detta att det negativa först måste inträffa, varför det är särskilt viktigt att ta vara på tidiga indikationer, som sjunkande resande och ett dystert bokningsläge.
Förutom hårda fakta krävs även mjuka, som personliga berättelser – hämtade ut verkligheten – om personliga erfarenheter snarare än statistik. Både från privatpersoner och från företagare och för all del gärna också från statliga och kommunala verksamheter. Berättelser som gör det tydligt att det bakom statistik finns högst reella konsekvenser som försämrar Gotlands förutsättningar.
Det var inte under dagens regering som staten ingick det avtal som i dag gäller för färjetrafiken och som dikterar hur stigande bränslepriser ska hanteras inom ramen för avtalet. Men det är sittande regering som har ansvaret för att hantera dagens situation. När den ansvariga ministern säger sig ämna följa händelseutvecklingen, så bör han få hjälp med argument för att något verkligen måste göras.